Vi ger er vårt vatten & Inför det känner vi olika
Arkiv för: Konst
Glimtar från Florence Biennale
Har varit i Florens den 1-10 december för att delta i den Internationella Florence Biennalen för nutida konst 2011. Över 600 konstnärer från 70-talet länder deltog i denna åttonde upplaga av biennalen, som pågick 3-11 december. Jag visade själv tre målningar. Min placering i den enorma utställningshallen var lyckad och i nära anslutning till huvudingången och hela arrangemanget var mycket professionellt skött.
Tyvärr blev jag sjuk redan den 2 december. Åkte oturligt nog på lunginflammation, så varken vistelsen i Florens eller deltagandet i biennalen blev vad jag hade tänkt mig. Det blev mest säng och dvala för mig men då jag bodde endast 200 meter från Fortezza da Basso, där biennalen hölls, stolpade jag ändå iväg dit flera gånger. Något riktigt helhetsintryck har jag inte men jag fick i alla fall mina glimtar. Mest tittade jag i omgångar på all konst och jag såg mycket som var bra. Jag känner mig inspirerad av det och av att ha fått vara i ett sammanhang med nutida konst från i stort sett hela världen. Det gav perspektiv och kunskap.
Redan första veckan efter biennalen har det kommit flera intressanta inbjudningar till internationella utställningar och projekt. Trots att det blev som det blev ser jag deltagandet som värdefullt och ska ta de kommande helgerna till att fundera över förslagen och annat jag har planer på göra.
Ser redan fram emot 2012 som ett riktigt konstår.
Over the River
Allt är relativt. Det finns konstprojekt som kräver tid och rum och sedan finns det projekt som kräver TID OCH RUM.
Sedan lång tid tillbaka har jag följ och fascinerats av Christos and Jeanne-Claudes konstverk. Dels tycker jag om konsten i sig men dels tycker jag också att jag får perspektiv på egna åtaganden när jag ser vilken skala de arbetar i. Jag får hjälp att lyfta blicken, helt enkelt. Tycker jag att något jag gör är motigt så får en stund med deras planering mig att tänka om och bli mera uthållig.
Over the River är ett pågående projekt som intresserar mig mycket. Tanken är att det ska uppföras över del av Arkansas River i augusti 2014. Om allt går som det ska.
Vill du söka mer information så hittar du den generella hemsidan för Christos and Jeanne-Claudes konst finns här.
Perspektiv på tillvaron sitter extra fint så här en knapp månad före jul.
Trevlig helg!
Modet att gå vidare
Tänk dig en 70-årig man.
Som har fans i mängder över hela världen och som har skapat hela sitt yrkesverksamma liv.
Inom flera områden men framför allt inom musik.
Som är på turné. På en Never Ending Tour. Just nu i Europa.
I de olika arenorna skulle han lätt kunna leva upp till publikens förväntningar.
Framföra gamla hits så som publiken känner dem. Låta fansen komma nära.
Bekräfta dem och själv söka bekräftelse i deras applåder och exalterade rop.
I deras kärlek.
Men den här mannen gör inte det.
För han har gått vidare.
Med konsten och sin musik.
Som den han är och tillsammans med sitt band.
Med det vackraste av mod.
Han lever som han lär:
“What good are fans? You can’t eat appiause for breakfast.”
”I was so much older then, I’m younger than that now”
Fångat i Paris
Det går några dagar. Jag är i vardagen och studion igen. Jag har smält intrycken. Det är då jag tittar på bilderna jag tog i Paris och ser att det, som så ofta händer, inträffade också denna gång. Detta att jag reser i väg till platser men enormt konstutbud och att jag inte fångar något av det med kameran. Knappt några bilder alls från konstmässan i Carrousel du Louvre, min monter eller mina målningar heller. Att jag i stället har bilder från gatorna. Bilder på allt möjligt.
Här ett litet urval:
Sämre tider
Paris-vistelsen var intensiv. Jag stod på konstmässan i Carrousel du Louvre hela dagarna och hade där stort utbyte av kontakter med besökare, kollegor och vänner. Dock blev det mycket tydligt att vi har tuffa tider och att Frankrike konkret är hårt drabbat. Det visste jag innan jag åkte men att se med egna ögon och jämföra med hur mässan var för bara ett år sedan var faktiskt nedslående och ögonöppnande. Låg försäljning och färre besökare talade sitt tydliga språk.
Hemma igen längtar jag bara efter att få måla.
Juhani Linnovaara
Jag har haft några fantastiska dagar i Helsingfors i samband med vernissagen för samlingsutställningen HORSES på Galleria Fogga. Träffat vänner och besökt en rad favoritställen. En helt ny konstbekantskap blev det också. En konstnärsvän tog med mig till Didrichsens konstmuseum, där man fram till 29 januari 2012 har en retrospektiv utställning med fenomenet Juhani Linnovaara. Hans biografi kan du läsa här. Stället i sig är intressant men utställningen var i mitt tycke magisk. Vi nästan flög därifrån för att vi blev så tagna av den ständiga förnyelsen och samtidiga tidlösheten som Linnovaaras retrospektiva visar prov på.
Go, go om du är i krokarna. Det är värt en liten utflykt från absoluta city.

Sista dagen
Jag kom mig dit en gång till. Till Coppolas Circle of Memory. På sista utställningsdagen. Jag återupplevde det sorgesamma, vackra och rogivande. Precis som jag hade önskat. Skrev en lapp. Med mer genomtänkt innehåll än den första jag lämnade i juni. Trädde upp lappen på ett halmstrå bland alla andra vita önskningar och hälsningar. Gick därifrån med blankt sinne.
Här kommer några bilder från utställningens sista dag.
Circle of Memory
En utställning som gjort större avtryck i mig än mycket annat jag har upplevt i sommar är Eleanor Coppolas Circle of Memory på Fotografiska. Följ länken för mer information.
Det är ett verk som blir till i samverkan med utställningens besökare, som ändras över tiden och som ger utrymme för stor individuell upplevelse & tolkning. Det är ett rum för stillhet, ro, eftertanke, sorg, hopp och kärlek. I mitt tycke. Eller vad man nu vill fylla platsen med för känslor.
Utställningen visas sista dagen i morgon. Passa på! Jag ska gå dit och se den en gång till. Vill uppleva förvandlingen från i juni. Se hur den slutar. Just här i Stockholm.
Fotografiska är öppet dagligen 10-21.
Sex korta om Street Art
1. Varför detta intresse?
Det är något som har vuxit fram. Allt började i New York. Jag föll instinktivt för Jean-Michel Basquiats sätt att måla. Sedan har det blivit många konstrundor där och med tiden fick jag allt större utbyte av att se och fotografera olika konstnärliga uttryck i gaturummet. Många gånger gav det mig mer än vad gallerikonsten gjorde. Det var inget jag hade planerat för. Det bara blev så. Jag kände starkt för en del av det jag såg. Den berörde mig så som jag vill att konst ska beröra. Berlin spädde på mitt intresse och sedan har jag lärt mig mer och engagerat mig mer.
2. Målar du själv graffiti?
Nej. Och det är inte graffitin i sig som lockar mig även om jag respekterar konstnärskollegor som har den som sin uttrycksform.
3. Utan vad?
Konst skapad i det offentliga rummet. Helst fritt skapad, stark och förgänglig. Överraskande.
4. Är du för klotter?
Kanske har jag en högre toleransnivå än många men jag tycker inte om eller försvarar skadegörelse eller meningslöst klotter.
5. Hur ser du på nolltoleransen i Stockholm?
Jag har skrivit om den tidigare och tycker att den är en sorglig historia. Det är en sak att hålla efter klotter och en helt annan att strypa en hel konstform. Det är vad som görs nu för att policyn är olyckligt formulerad. Med nolltolerans går vi också miste om mycket fin street art och vi stänger dörrar för många förmågor. Både vuxna och för unga. Art of the Streets, som hölls i helgen och allt engagemang som kretsade kring konventet hoppas jag ska leda till en omprövning.
6. Att du själv målar i olja men har detta intresse – hur går det ihop?
Blir du förvånad om en rockmusiker lyssnar på jazz eller hip hop?
Bild från föredraget “Berlinmurens graffitikultur” med Jacob Kimvall och Tobias Barenthin Lindblad på Art of the Streets




