Det var en höjdpunkt i genren positiv konstupplevelse.

På vägen hem mot Stockholm gjorde vi en avstickare till Fiskebäckskil för att besöka Saltarvet och alldeles speciellt för att där titta på Ernst Billgrens pågående utställning/nya målningar Åtta världar.

Samling Saltarvet, som är ett privat initiativ, består av verk av några av våra främsta samtida svenska konstnärer. Sedan 2005 fungerar exempelvis Saltarvet som bas för Lena Cronqvists privata samling med egna verk. Konstsamlingen är sammantaget på världsnivå och värd ett besök i sig men just nu vill jag skriva om Ernst Billgren.

Som många andra har jag sett ganska mycket av Ernst Billgrens måleri genom åren. Mycket har varit väldigt bra, ja unikt, men jag har också trott mig vara mätt på hans uttryck och har känt mig lite avvaktande på senare tid. Utställningen Åtta världar överraskade mig dock. Ja, i ärlighetens namn så knockade den mig och jag tycker målningarna är bland de allra, allra bästa jag har sett Ernst Billgren göra.

Utställningen är hängd så att man ser en målning i taget. Man kan försjunka länge i de olika världarna; fundera, kolla på detaljer och diskutera. Det är sagor, thrillers, dramaskildringar och historiska berättelser – allt i ett – men i bildform. Utan att man får reda på vad det egentligen handlar om. Man får göra sin egen tolkning av världarna. Har man humor så får man skratta. Och tekniskt sett är målningarna mycket skicklig utförda – som samlar han allt han lärt sig och för det vidare till en ny dimension. I mina ögon visar Ernst Billgren på Saltarvet ett samtida måleri när det är som allra bäst.

Läs Bohuslänningens artikel Konstnären som sätter sina egna regler för att ta del av Ernst Billgrens egna tankar om utställningen.

I Strömstad finns en vacker liten konsthall som heter Lokstallet. Som namnet indikerar är det ett gammalt lokstall som har renoverats och fått nytt liv. Konsthallen invigdes år 2000 och varje år arrangerar man bland annat en utställning med den person som har valts till årets konstnär. I år är det Arne Isacsson som har utsetts till årets konstnär och hans utställning kan ses fram till den 8 augusti.

I utställningen får vi se måleri ur Arne Isacssons nutida produktion. Han har utgått från några olika teman. Själv tycker jag mest om hans verk i sviten Urtjur men allt är intressant. Han är några över 90 nu och har som få både sitt eget långa konstnärskap och sitt bidrag till otaliga andra personers utveckling med sig i penselns säkra, flyktiga och sökande drag över pappret.

För att läsa lite mer om Arne Isacsson och utställningen kan du kolla in artikeln i Bohuslänningen: Konsten som ett förhållningssätt till livet.

Själv har jag handlat nya dukar och ska nu fortsätta med mitt.

   Arne Isacsson: Urtjur

Nu har marknadsförsäljarna packat och dragit. Rådhuset i Kristinestad ser åter ut som det brukar och jag har tagit mig över Bottenviken i natt och sitter här i mitt målarrum och skriver som vanligt.

Utställningen är alltså över och jag kan summera.

Eftersom arrangemanget att ha utställning i Rådhuset var unikt känns det extra roligt att det blev så lyckat. Besökarantalet översteg 2 500 för de tre dagarna och nio målningar såldes. Jag kommer att bära med mig många möten och det är otaliga historier och reaktioner jag har fått ta del av!

Ett stort tack till alla som kom! Tack också till staden med nyckelpersoner för att ni gav mig chansen och för det goda samarbetet. Ni har alla bidragit till att jag nu är väldigt inspirerad att göra nya målningar.

Vi är inne på sommarmarknadens tredje och sista dag här i Kristinestad. Jag har tillbringat all marknadstid i rådhusets ena sal, där min utställning äger rum. Det har varit fullt upp med det även om jag har erbjudits att gå ifrån. Ibland har jag kikat ut genom dörren, exempelvis som nedan bakom manskörens ryggar. Först nu ska jag ta en snabb repa längs med allén, som syns på bilden och upp & ner några varv på torget som ligger strax bakom.

Jag är hur nöjd som helst. För det första är jag hedrad och glad att få ha den första konstutställningen i rådhuset. För det andra kommer jag nog att bli över hundra år ifall jag får leva på alla fina möten från de här dagarna.

I dag vid två-tiden kommer folk och hämtar köpta målningar. Vid tre-tiden packar vi ihop för att sedan köra raka vägen till kvällsfärjan i Åbo.

Men före det en utställningsdag till!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men besökarna strömmade till utställningen från det att dörrarna öppnades till rådhuset till att de stängdes. De flesta var så klart helt främmande människor men jag såg också det ena ansiktet efter det andra, som jag kände igen. Det var bekanta i största allmänhet, gamla skolkamrater, vänner och någon släkting. Vad gäller antalet så tappade jag räkningen men bedömer att utställningen hade minst 600 besökare under sin första dag.

Tiden flög iväg på det där sättet att lunchen endast blev en snabb tugga hämtsmörgås under eftermiddagen. Det var roligt och intressant med alla frågor, diskussioner och vitt skilda reaktioner.

Flera målningar såldes. Bland andra den på bilden nedan.

Nu är det dags för dag 2.

   Vill vidare

Alla som ställer ut vet hur dagarna innan en utställning brukar te sig. Även om man har "läget under kontroll" så är det en massa pyssel som måste fixas. Någon duk ska kilramas i sista stund, presentationsmaterial ska skrivas ut. Allt ska packas. Förutom målningarna i sig ska man ha med sig verktygslåda, affischer, banderoll, broschyrer, visitkort, gästbok och röda prickar. Med mera. Med mera.

Eftersom jag har Oscar på besök och vill ha maximalt med tid med honom så stiger jag upp TIDIGT och jobbar undan det mesta som behöver göras per dag innan det blir normal vakna-tid. Mycket går också att göra tillsammans. Jag har ju tur eftersom Oscar tycker att det mesta som har med måleriet att göra är intressant.

Helgledigheten avslutades i går med VM-finalen som höjdpunkt. Oscar har hela tiden tveklöst hållit på Spanien som favoritlag. Jag påverkades av honom efter att inte ha brytt mig så mycket och vi hade, efter lång matchs ups & downs, segersötma i ådrorna när det slutligen var dags att säga god natt.

I dag ska vi göra klart vårt gemensamma målarprojekt. Vi har några detaljer kvar på målningen och kilramar i rätt mått står på inköpslistan. I övrigt tänker vi oss att hänga på stranden – bara bada, ha picknick och njuta av sommarvädret och varandras sällskap.

Även om det är segt så märker jag varje dag nu att jag blir bättre efter olyckan. "Hästarna återvänder en efter en" om jag får uttrycka det så. Och susen gör det att ha en nioåring i huset. De gemensamma projekten, aktiviteterna och diskussionerna hjälper till att läka mitt omskakade huvud.

På programmet i dag står bland annat att kolla på radiostyrd båt och att fixa i målarrummet med veckans huvudprojekt inom måleriet. Vi har skurit till en 56 x 73 duk och Oscar har valt sitt motiv. I dag ska målningen grundas. Ja, sedan blev vi faktiskt inspirerade av alla 20 x 20 målningar som hänger på ena väggen i går också. Det ledde till att vi pysslade med några nya underlag för sådana samtidigt som vi tittade på Tyskland-Spanien matchen. Oscar gjorde sin tolkning av temat och jag grundade två nya till min samling.

I dag ska jag också kilrama hästmålningen nedan, som jag nu har signerat och betraktar som klar. Den får följa med till Kristinestad och utställningen där den 16-18 juli.

Titel?

Snart hemma.

Människans hunger har många ansikten. Det finns svält i världen samtidigt som en stor del av mänskligheten konsumtionshungrar. Många har nästan inget medan andra kastar det de har och vill ha nytt och/eller mer.

Jag har varit på Jens Assurs utställning Hunger på Kulturhuset några gånger nu sedan i våras.  Jag har också hört Jens Assur berätta om projektet, som han har genomfört i samarbete med LRF och som konkret utgörs av fem böcker och en fotoutställning. Hunger handlar om att vi överkonsumerar och slösar med resurser men också om jordbruk och skog. Det är ett tankeväckande projekt som visas. Ett omdebatterat sådant också. Det uppskattas av många men drar också på sig kritik. Eftersom Jens Assur vill väcka debatt måste det nog vara så.

Projektet vänder sig till makthavare och till dig och till mig. Alla har en hel del att hämta i det – var man än står i de belysta frågorna. Perspektiven bidrar till egna ställningstaganden. Eller till att kritiskt granska de man redan har.

Jens Assur om Hunger i Nyhetsmorgon

Utställningen pågår fram till den 26 september.

   Fotografi från Jens Assurs utställning Hunger

Idag är det stora planerardagen för utställningen i Kristinestad, Finland, den 16-18 juli. Jag ska välja ut en bruttogrupp målningar och gå igenom allt det praktiska – från avstämning med arrangörerna till reseplanering, presentationsmaterial och koll av vilka målningar som ska ramas eller eventuellt korrigeras på något sätt.

Utställningen i Kristinestad blir min enda i sommar. Jag har medvetet valt att hoppa över allt annat. Håller ett högt utställningstempo som det är och vill prioritera målandet på den tid som finns tillgänglig i sommar.

Många av er vet sedan tidigare att Kristinestad är min hemstad. Det är där jag har vuxit upp och gått i skola till och med gymnasiet. Jag älskar den idylliska trästaden med smala gränder, färgrika hus och havet som skär in med sin vik.

Rådhuset (bild ett) står pampigt och tryggt mitt i stan. Nu öppnas byggnaden för allmänheten och jag är glad att få ställa ut där. Det blir under sommarmarknaden som årligen drar över 60 000 besökare.

Planera in ett besök den som har möjlighet! Både för att se stan, uppleva marknaden och för att kolla in utställningen/träffa mig.

Välkomna.

Nu ligger den här framför oss. Utsträckt i sin helhet med doft av sol och blommor. Och lite stress-svett. Sommaren som vi har längtat så efter.

Jag tänker mig att arbeta i sommar ungefär som vanligt. Både med konsultandet och konsten. Växla mellan att vara i studion och att arbeta hemifrån – vad som passar bäst för dagen. Ta det i lugnare takt och unna mig utflykter och umgänge. Men någon regelrätt semester kommer jag inte att ta. Har ju precis varit i New York och längtar inte efter ledighet. Det är målandet och skrivandet som lockar om jag får extra tid. Sedan har jag utställning i hemstaden Kristinestad, den16-18 juli, som ska förberedas. Och veckan före utställningen kommer ett av brorsbarnen (9 år) och hälsar på. DET är höjdpunkt. Vi delar intresset för konst och musik och har gemensamma projekt att arbeta med i studion. I fjol gjorde vi en ganska stor akrylmålning tillsammans. Motivet? En Honda Monkey.

Min tanke är också att fortsätta med det dagliga bloggandet. Det blir antagligen inte lika många som läser i semestertider men rytmen att skriva varje dag passar mig och jag hoppas kunna utveckla bloggandet under sommaren i stället för att dra ner på det. För att göra det än mer intressant att läsa och kommentera framtida inlägg, vill säga.

Låt oss hoppas på en fin sommar.

Vad det nu än innebär.