Det är nio dagar sedan jag besökte silon i Mariestad. Sedan dess har jag tänkt mycket på graffitiprojektet och hoppats att det skulle dra till sig många bra målare så att det får möjlighet att bli något av vad det skulle kunna bli. Att det inte bara skulle visa graffiti så häftigt det kan vara utan göra det här i det oväntade, stadscentrala sammanhanget på ett samlande sätt. För en bred publik. Vara konst som är lätt att följa, delta i och tycka till om. Jag har hoppats att inte vanligt klotter skulle få för stor plats.

Först blev jag lite besviken. Den typens klotter jag ogillar finns naturligtvis här. Och kanske hade jag hoppats att man skulle ha hunnit längre med projektet. Sedan bytte jag fokus. Här händer massor varje dag nu. Där kranen befinner sig på översta bilden hänger nu en lodrät, välgjord fisk. Stora områden grundmålas inför besök av olika graffitimålare som ska vara på plats hela helgen. Intresserade prövar på att måla. Det strömmar till publik.

Det här projektet blir vad det blir.

Och det är modigt och roligt och intressant precis som det är.

Även om det är segt så märker jag varje dag nu att jag blir bättre efter olyckan. "Hästarna återvänder en efter en" om jag får uttrycka det så. Och susen gör det att ha en nioåring i huset. De gemensamma projekten, aktiviteterna och diskussionerna hjälper till att läka mitt omskakade huvud.

På programmet i dag står bland annat att kolla på radiostyrd båt och att fixa i målarrummet med veckans huvudprojekt inom måleriet. Vi har skurit till en 56 x 73 duk och Oscar har valt sitt motiv. I dag ska målningen grundas. Ja, sedan blev vi faktiskt inspirerade av alla 20 x 20 målningar som hänger på ena väggen i går också. Det ledde till att vi pysslade med några nya underlag för sådana samtidigt som vi tittade på Tyskland-Spanien matchen. Oscar gjorde sin tolkning av temat och jag grundade två nya till min samling.

I dag ska jag också kilrama hästmålningen nedan, som jag nu har signerat och betraktar som klar. Den får följa med till Kristinestad och utställningen där den 16-18 juli.

Titel?

Snart hemma.

Gårdagen blev en hit på sitt lilla stillsamma sätt. Jag hade ett långt målarpass med bra flyt. Därefter hann jag också njuta ordentligt av det vackra vädret, favoritsällskapet och en midsommarmiddag med pickalakan som pricken över i-et. Pickalakan är något så enkelt som varmt vatten, smör, salt och gräslök i en kopp bredvid tallriken att doppa potatisen i. Det har jag med mig från Finland och min ursprungsfamilj – nu som då starkt förknippat med sommarkänsla och tillfredsställda smaklökar.

Småmålningarna blir fler och fler. Idag har jag igen varit uppe tidigt och målat grunder till några nya 20 x 20. Jag kommer att arbeta vidare med projektet i dag och i morgon. Sedan får jag se.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Jag har varit uppe tidigt för att packa ihop det jag skulle ha med mig. En 2,10-meters linnedukrulle, penslar och färg som jag plockat med mig hem, konsultpärmar för uppdrag och en hel del löst småplock. Det är min första arbetsdag i studion i dag sedan mitten av maj och jag ville komma dit direkt på morgonen för att sätta igång.

"Mellanperioden" har varit produktiv – och förunderligt bra, fast jag inte hade förväntat mig något positivt av den. Målandet har flutit på ännu bättre i målarrummet hemma än vad det brukar göra i studion. Varför vet jag inte riktigt. I varje fall ska jag försöka lära mig någonting av det och ta hänsyn till det i mitt framtida arbete. Sedan har jag varit till New York igen och det är alltid en höjdpunkt. Alltså borde jag nu ha förutsättningar att återuppta arbetet i studion med laddade batterier och ett gott självförtroende. Vi får se hur det går.

Just nu häftar jag fast målarduk på de tomma väggarna. Det är vildhästprojektet som flyttar in. Som jag skrev tidigare låter jag andra pågående målningar stanna kvar i målarrummet hemma. Jag tänker arbeta på båda ställena framöver och hoppas att uppdelningen ska ge mig en möjlighet att fokusera.

Vi får hoppas att det blir en hygglo vecka.

Det är dags att ta mig an vardagen här hemma. Gjorde en massa redan i går men kände mig splittrad och var trött efter resan. Nu har jag hunnit samla mig. Jag har landat, inte bara med kroppen, utan också mentalt.

Några direkta:

1. Ska åka in till studion i dag och  kolla hur det går med det pågående renoveringsarbetet. Efter det hoppas jag veta när jag kan börja arbeta där igen.

2. Under juni månad ska jag ha vildhästprojektet som min huvudsakliga målaruppgift. Tänker påbörja ett antal nya dukar. Sedan får vi se hur det går och hur långt jag hinner komma. En sak är ens förberedelser. En annan är vad själva målarprocessen för med sig.

3. Jag har bestämt att inte vara med på så många utställningar i sommar. Vill hinna arbeta igenom ordentligt för redan inplanerade projekt. De utställningar som gäller är Kristinestad 16-18 juli, Kistamässan 24-26 september och Paris 22-24 oktober. Och 2011 drar det sedan ihop sig för separatutställningar. Tillräckligt så just nu.

4. En personlig grej: Som alltid efter New York besluter jag mig för att bli mera färggrann. Inte i mitt måleri nödvändigtvis men som person. Jag som många andra fastnar lätt i det svarta vad gäller kläder fast jag egentligen VILL vara en färgbomb. Så nu gör jag ett färgryck igen.

Det är dags att summera. I morgon bryter jag upp från en tillvaro, som har gett mig nytt måleri, välbehövliga insikter och en överraskande trivsel. Det var den avbokade långresan till South Dakota/Wyoming och tvångs-renoveringen i studion som ledde mig till en ofrivillig arbetsperiod i mitt gamla målarrum. Och här har Bob Dylan stått för bästa möjliga peppmusik medan jag har haft fint flyt vid målarväggen.

Vad gäller måleriet så har jag två pågående huvudprojekt. Jag målar dels för en vanlig separatutställning i Stockholm och dels arbetar jag med projektet om vildhästarna. Beställningsuppdrag, samlingsutställningar och samarbeten med några konstföreningar tillkommer men mitt fokus är på dessa två projekt. Resultaten från dem ska visas under 2011, är det tänkt.

I sommar blir det utställning i Finland och i höst deltar jag i Kistamässans Höstsalong utanför Stockholm och i en konstmässa i Paris. 2012 kommer jag att ha en separatutställning i Helsingfors.

Jag har tackat nej till flera möjligheter att ställa ut också. Både här och i andra länder. Det smärtar ibland men man kan inte vara med på allt.

Överlag rullar det på rätt bra. Jag har ingen drivkraft att bli störst, bäst och vackrast. Däremot vill jag arbeta ambitiöst med min konst och med att utveckla den. Eftersom andra uppskattar det jag gör så uppmuntras jag. Inte till att göra riktigt som de vill men till att fortsätta.

I dag slåss många saker om min tid men jag ska måla några timmar i alla fall. Måla för sista gången på ett tag. Passa på att lyssna på några favoritspår från Dylan medan jag gör det. Sedan ska dukarna få torka och Mr. Dylan vila medan jag själv ska ta och pinna vidare.

Jag har målat hästar. Så där som på bilden nedan. Med mitt pågående projekt om vildhästar vill jag försöka gå en bra bit längre. Fånga hästens väsen och framför allt – det vilda och fria i det. Göra en hel utställning som sammanhållet bygger på det temat.

Det är oerhört roligt och inspirerande. Det är väl för att det kommer från hjärtat. För att jag beslutat mig göra projektet även om det kanske inte är så gångbart på marknaden. Ja, det var i alla fall så jag  tänkte till en början när projekttankarna började pocka på min uppmärksamhet.

Nu tänker jag annorlunda.

Man ska nog inte mota bort idéer och projekttankar som kommer till en på grund av marknadsbedömningar. De som kommer till en är troligtvis de bästa av alla man kan komma att arbeta med. Vilken tid de sedan behöver på sig och vilken form man ska ge dem – det är en annan sak.

Att arbeta med vildhästprojektet har positiva biverkningar för mig. Jag har inte insett det förrän nu, men det gör att jag själv blir mera vild och fri. Att jag inte bryr mig så mycket utan konstnärligt är den jag är.

Det var antagligen precis det projektet jag behövde.

   Detalj ur såld målning

Kommer ur helgen smått utvilad efter att ha ägnat mig åt introverta aktiviteter på hemmaplan.

Främst har jag fått en hel del målat. Skrivit har jag också gjort. Och tagit fram en översiktlig aktivitets- och tidsplan för mitt arbete. Ja, planen var från början bara tänkt att täcka några veckor. Men så ville jag få bättre koll över flödena i mina projekt och i vilken takt jag behövde ägna mig åt dem för att hinna med. Det ledde till att jag lyfte blicken och pytsade ut uppgifter i vettiga portioner vecka för vecka. Det slutade med att jag hade en rätt handfast plan som sträcker sig fram till oktober. Inte i detalj men ändå.

Jag har alltid planer. Måste ha det för att få till det. Vill ha det för att en bra plan vägleder och ger ro. ALLT behöver inte genomföras samtidigt. Det är skönt att veta: det här är viktigt men jag hinner med även om det får vänta. Sedan undviker jag att bygga på måsten utan tänker mer på vad jag vill. Då blir planen inte betungande. I stället ger den drivkraft.

Konkret har jag skrivit ut månadsark från kalendern för att få överblick. Fem månaders ark, som nu har ett innehåll och som är sammanhäftade. Så mycket jag kan få uppleva/hinna göra på den tiden! Sitter och bläddrar bland möjligheterna en stund. Vet att det säkert blir ändringar men låter det inte hindra mig.

Idag ska jag konsulta och konstnära mig. Inte bry mig om vädret och andra bagateller. Bara försöka få en bra arbetsstart på kortveckan.

Vad har du för dig idag?

   Ända fram till hösten

Det är bra med helgmornar. Är jag hemma passar jag på att rasta tankarna då. Lägger kopplet åt sidan och låter dem springa fritt. Just nu har jag funderat på vad jag ska göra under de kommande veckorna. Som jag skrev i Att välja en annan väg så har jag nämligen ett antal tomma kalenderblad att fylla då det inte blir någon resa till västra USA.

Jaha och hur ersätter man sin drömresa?

Det går inte.

Så livet får rulla på men åt ett helt annat håll. Det blir inga märkvärdiga istället-för-aktiviteter. Det jag vill, mest av allt, är att ta extra väl hand om mitt företag och att måla. Vad gäller målandet så har jag motividéer och projekt som jag vet kommer att må bra av att få tid och uppmärksamhet utöver det planerade.

Jag ser en mening med det som har blivit och är nu peppad att försöka göra något vettigt av de kommande extra-dagarna.

Och lika bra är väl det.

Ingenting är ändå mera lönlöst än att bänka sig i det som kunde ha varit.

Precis när jag vaknade fick jag en bild på näthinnan av en märklig målning som jag skulle kunna göra. Den såg helt färdigmålad ut. Bäst att fånga idén på papper innan den försvinner ifrån mig.

Det finns en konstnär som jag skulle vilja närma mig för att jag fascineras av hans måleri. Jag känner att jag så gärna vill veta mer. Förhoppningsvis också skriva någonting om det. Hans mobilnummer ligger på en lapp intill datorn.

Sex målningar blev sålda på konstrundan. Allt är klart med uppföljnings-arbetet förutom att jag ska ordna med en sista leverans. Varför inte göra det dag så att jag sedan kan ägna mig helt och fullt åt kommande projekt?

På väg till studion gick jag förbi ett lågmält klotter som talade om att att det fanns ett fönster där det fanns ett fönster. Passade på att fotografera det fast jag inte visste om jag skulle få någon användning för det. 

Tarja, som nyligen vann målningen Ett stilla samtal på Facebook-sidan, kommer på besök i studion i dag. Jag ser fram emot det. Både för att jag tycker om besök här och för att ytterligare en av mina målningar ska få en ny ägare.

På målarväggen hänger en bland många dukar. Jag har hittills inte riktigt fått till den. Nu ser jag att den är precis den grund jag behöver. Tar färg och börjar förverkliga morgonens drömlika bildidé.