Jag är nöjd med vad veckan har gett målarmässigt. Bryter man upp från studio och hemmaateljé så är det inte givet att måleriet flyter på riktigt som man önskar. Men ambitionerna låg väl på rätt nivå den här gången för när jag nu packar och åker från huset så har jag 23 målningar på tork i bagaget. Små målningar men ändå.

Det har varit en bra semester!

Och ändå längtar jag hem nu. Hem till vardagen i studion.

Jag lämnar över ruljansen här hemma till goda vänner. Det är dags för en roadtrip i landet med roliga stops och ett hus vid havet som mål. I huset ska jag skriva mitt bidrag till en antologi som ska ges ut i Finland under våren 2011. Det är semester från konsultandet och det låter som en dröm.

Då inga drömmar i världen dock förmår slå min önskan att arbeta med måleriet har jag packat fältstaffliets låda full med färg och penslar. Det är ok med semester men denna gång inte utan mitt måleri. Jag har en hög med småmålningar som jag har tänkt förbättra/göra klara. Det ÄR lite bökigt med oljemåleri on the road men det går att lösa. 20 x 20-målningarna är snälla och lätthanterliga i det avseendet. Hinner de inte torka så finns det knep för hur de lätt kan fraktas hem utan att färgen tar skada.

Det första stoppet på resan är silon i Mariestad. Var där helt nyligen men då visste jag inget om projektet och hade bara möjlighet att kolla in silobyggnaden en tidig söndag morgon. Nu ser jag fram emot att träffa lite folk där och att förhoppningsvis måla lite själv också. För att inte tala om att se vad som hänt sedan sist med graffitin.

Ha det gott. Vi hörs!

Jag klämmer ut färg på paletten. Vissa färger är givna. De hör till mitt måleri medan andra kommer med som undantag. Basfärgerna har sina givna platser. De andra får landa lite där det passar.

Intill paletten står burkar med essence de petrol, kokt linolja och målarmedium. Penslar naturligtvis och målartrasor inom räckhåll. De bästa målartrasorna river jag av vita t-shirts, så sådana försvinner snabbt i det här hushållet men vi hinner heller aldrig få speciellt slitna lakan. På en målarvägg har jag häftat fast en vitgrundad linneduk, som jag har skurit ut i önskad storlek. Helst använder jag en belgisk variant, som är ganska styv. Ofta häftar jag fast några nya dukar åt gången.

Jag har en tanke på vad jag ska måla. Många gånger bara en diffus bild eller idé i skallen. Vid enstaka tillfällen en genomarbetad skiss att utgå ifrån.

Sedan är det bara att börja.

En tom duk kan väcka både lust och prestationsångest. Jag försöker att avdramatisera stunden genom att göra en bra grund. Jag kallar dem för bottenplattor – de där första utkasten till nya målningar. Ambitionen är aldrig att göra klar en målning vid första försöket. Blir den klar så blir den.

Och visst händer det att en målning blir nästan klar redan under första arbetsdagen. Det vanliga är dock att jag låter bottenplattan torka innan jag fortsätter med ett uppföljande omgång. Igen tänker jag inte på att göra målningen klar utan bara att driva den vidare så långt jag förmår. Hur många omgångar som krävs innan en målning blir klar varierar. Visst försöker jag vara effektiv och resultatorienterad men jag har lärt mig att det viktigaste är att låta målningen ta den tid den (och jag) behöver. Det händer alltid något på vägen som jag inte hade kunnat planera för.

Nuförtiden är en målning klar för mig när den känns klar. Det spelar ingen roll då om jag har målat på den en timme eller några år.

   På paletten

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men besökarna strömmade till utställningen från det att dörrarna öppnades till rådhuset till att de stängdes. De flesta var så klart helt främmande människor men jag såg också det ena ansiktet efter det andra, som jag kände igen. Det var bekanta i största allmänhet, gamla skolkamrater, vänner och någon släkting. Vad gäller antalet så tappade jag räkningen men bedömer att utställningen hade minst 600 besökare under sin första dag.

Tiden flög iväg på det där sättet att lunchen endast blev en snabb tugga hämtsmörgås under eftermiddagen. Det var roligt och intressant med alla frågor, diskussioner och vitt skilda reaktioner.

Flera målningar såldes. Bland andra den på bilden nedan.

Nu är det dags för dag 2.

   Vill vidare

Min brorsson Oscar, som är hos oss en vecka, och jag delar intresset för konst. Han är också duktig på att fotografera men själv är han så där måttligt pigg på att vara motiv för MIN fotografering. Småsyskonen har jag knäppt massvis med fina bilder på men fotona på Oscar har oftast en snabb grimas, ett bortvänt huvud eller något annat lurifax över sig. Kortet nedan är ett av mina typiska Oscar-fotografier. Ok, ni får i alla fall en skymt av pojken.

Vi gör en massa roliga saker ihop men både Oscar och jag trivs extra bra i målarrummet så vi hamnar där förr eller senare om dagarna. Oscar håller nu på med sin andra akrylmålning och vi börjar redan bli klara med vårt gemensamma stora målarprojekt. Det blir nog att kilrama på måndag.

Men nu är det helg och vi tar ledigt från måleriet. Vi ska nämligen på stort och fint kalas!

Idag är det stora planerardagen för utställningen i Kristinestad, Finland, den 16-18 juli. Jag ska välja ut en bruttogrupp målningar och gå igenom allt det praktiska – från avstämning med arrangörerna till reseplanering, presentationsmaterial och koll av vilka målningar som ska ramas eller eventuellt korrigeras på något sätt.

Utställningen i Kristinestad blir min enda i sommar. Jag har medvetet valt att hoppa över allt annat. Håller ett högt utställningstempo som det är och vill prioritera målandet på den tid som finns tillgänglig i sommar.

Många av er vet sedan tidigare att Kristinestad är min hemstad. Det är där jag har vuxit upp och gått i skola till och med gymnasiet. Jag älskar den idylliska trästaden med smala gränder, färgrika hus och havet som skär in med sin vik.

Rådhuset (bild ett) står pampigt och tryggt mitt i stan. Nu öppnas byggnaden för allmänheten och jag är glad att få ställa ut där. Det blir under sommarmarknaden som årligen drar över 60 000 besökare.

Planera in ett besök den som har möjlighet! Både för att se stan, uppleva marknaden och för att kolla in utställningen/träffa mig.

Välkomna.

Gårdagen blev en hit på sitt lilla stillsamma sätt. Jag hade ett långt målarpass med bra flyt. Därefter hann jag också njuta ordentligt av det vackra vädret, favoritsällskapet och en midsommarmiddag med pickalakan som pricken över i-et. Pickalakan är något så enkelt som varmt vatten, smör, salt och gräslök i en kopp bredvid tallriken att doppa potatisen i. Det har jag med mig från Finland och min ursprungsfamilj – nu som då starkt förknippat med sommarkänsla och tillfredsställda smaklökar.

Småmålningarna blir fler och fler. Idag har jag igen varit uppe tidigt och målat grunder till några nya 20 x 20. Jag kommer att arbeta vidare med projektet i dag och i morgon. Sedan får jag se.

Ha en fortsatt trevlig helg!

"Var du än är så befinner du dig vid en bra startpunkt". Jag har skrivit det tidigare och det är mitt allra bästa motto.

Det är lätt att fastna i "om det bara var si eller så" & "om jag bara hade"-tänk. Istället för att göra det som är viktigt för oss väntar vi på att något diffust, eventuellt bättre tillfälle ska infinna sig. Och det behöver inte handla om stora saker som att förverkliga sina drömmar, bryta upp eller byta arbete. Vi kanske drar oss för att söka upp den där personen som vi så gärna skulle vilja ha kontakt med. Vi kanske inte säger det vi skulle vilja säga till någon som betyder mycket för oss. Eller vi avstår från något vi så gärna skulle vilja göra. Tänker att "sedan kanske. Om bara… "

"Var du än är så befinner du dig vid en bra startpunkt" ger mig ofta puffen jag behöver för att BÖRJA NU. Det kanske inte blir riktigt som det var tänkt men vaddå? Jag rör mig mot mitt mål eller gör något i stället för att vänta eller avstå.

I går var jag i studion. Det såg ut som på bilden nedan. Tvångsrenoveringen är i stort sett klar och jag kan börja ställa in saker och vara där igen. Det ser jag som en form av startpunkt. Jag tänker inte återställa allt som det var innan. Eftersom jag har tomma målarväggar ska jag börja med att endast ha dukar på dem som hör till vildhästprojektet. Andra pågående målningar tänker jag arbeta med i målarrummet hemma, där jag har funnit en överraskande ro att fokusera och slutföra.

Så får det bli. Som startpunkt.

Det går bra med målandet. Ja, allt är relativt så klart och beror på vad man jämför med. Men med mina mått mätt. Och det är ändå den egna upplevelsen och bedömningen som man måste utgå ifrån i relationen till ens eget skapande. Som något slags bas i alla fall.

Det blir som jag vill att det ska bli nu. Jag målar så som jag tänkt att jag skulle vilja måla. Målning efter målning. Det är alltså här för att stanna.

Ser man tillbaka så innebär det att jag har tagit ett rejält steg i den egna konstnärliga utvecklingen och att jag nu är i takt med mitt uttryck. Det gör mig verkligt tillfreds. Och förväntansfull inför alla nya dukar som jag ska få kludda på.

Förutom själva målandet är jag mitt i uppföljningsarbetet efter Konstrundan. Jag sålde flera målningar och har diskussioner på gång kring reserverade tavlor och alternativ för några som inte kunde besöka den Öppna ateljén.

Igår levererade jag två målningar till deras köpare. I kväll ska jag också köra ut en målning.

Att vara tavelbud hem till kund är en ny erfarenhet för mig. En mycket positiv sådan. Det är givande att få träffa människor som har skapat plats hos sig för något som jag har gjort.

För när allt kommer omkring:

Vad vore mitt måleri om inte andra ville ha det?

   Detalj ur målning

Fram till klockan 19 00 i kväll kan du anmäla dig på Facebook-sidan om du vill delta i utlottningen av målningen Ett stilla samtal.

Har du inte redan gjort det så visar du ditt intresse genom att DÄR kommentera dagens meddelande från mig som har startorden: Anmäl dig här! En lott per person blir aktuell.

Det räcker att jag får ditt namn/visade intresse men det är fritt fram att skriva vad du vill. Du kanske vill passa på att ge mig återkoppling eller önska att jag tar upp något speciellt i bloggen.

Deadline för medverkan är alltså klockan 19 00. Därefter dras en vinnande lott bland de som har kommenterat och 20 00 meddelar jag vem vinnaren är.

(Då anmälningar har kommit in också till tidigare blogginlägg och till söndagens statusuppdatering på Facebook gör jag i dag en bedömning av dem och tar med de som är tänkta att vara anmälningar. Från och med i dag räknas dock endast anmälningar som kommer till dagens meddelande på Facebook.)

Målningen heter Ett stilla samtal. Den mäter 32×32 cm, är i olja och målades år 2009. Frakt till vinnaren ordnas av mig.

Tack till alla som har visat intresse och LYCKA TILL!