Min studio har sju par-takfönster och det är ljust här, precis som det ska vara. Så till den grad att mina ögon inte klarar av det. Mulna dagar är perfekta men direkt solen tittar fram blir det en pärs. Ögonen tåras, svider och kärvar. Jag ser inte att arbeta och blir allt mera ljusskygg. Före renoveringen gav detta mig inflammation i båda ögonen.

Besvären försvann mer eller mindre när jag flyttade verksamheten till målarrummet hemma. Det gjorde att jag förträngde det hela… Tills nu.

Tillbaka i studion inser jag att jag inte fixar att arbeta här. Inte när det är soligt väder. Och sommaren kommer antagligen (och förhoppningsvis) att bjuda på många soliga dagar. Jag har därför ett problem att lösa: reglering av ljusintag för 14 fönster på hög höjd.

För att kunna vara här på kort sikt lät jag i går tejpa upp papper i fönstren. Som bilderna visar fungerade det så där. 

Är det någon som har tips på något bättre? Som helst inte kostar skjortan. Jag är i så fall mycket tacksam för idéer.

Det har varit perfekt ljus i studion idag och jag hann dra lite nytta av det. Förmiddagen var vikt åt möten av olika slag men eftermiddagen har jag haft och har för mig själv här under takfönstren. Jag njuter lite extra av det i och med att separationen bara är några timmar bort nu.

Vad gäller listan från i förgår så är den avbockad . Arbetet kändes lätt som en plätt. Enda överraskningen var att jag valde att förstöra & slänga 64 stycken dukar. Det låter mycket och kanske drastiskt. Om det konstnärliga existensberättigandet inte finns i en duk så börjar man lätt tänka “måste ju spara DUKEN”. Den kan man alltid ha användning för och man ska ju inte SLÖSA genom att kasta bort grundmaterialet för ens skapande. Men sen blir det att man samlar mindre bra målningar i stora högar allt eftersom åren går. Jag kom till en gräns där jag inte ville ha spår av taffligt fjösmåleri nära mig längre. De bara påminde om misslyckanden & de höll mig tillbaka.

Nu räcker det. Jag är nöjd. Tar en brake. Ska filosofera lite. 

Det smattrar så trivsamt på takfönstren av regnet. Här i studion har jag fått tända takspottarna för första gången dagtid efter sommaren. Det är behagligt ljus att arbeta i. Det har varit möten stora delar av dagen men nu har jag en stund för skrivande och målande innan några vänner kommer och hälsar på ikväll.

Jag har överlag ganska mycket besök i studion. I början tyckte jag att det kändes lite kymigt och jag hade ett behov att förklara att dukarna som hängde inte var klara, att dendär kanske inte blir någonting o.s.v. Jag var lite förlägen, helt enkelt, och oförberedd på besökarnas reaktioner, sådär mitt i min arbetsprocess. Numera känns det bara trevligt och nyttigt med besökare! De uppskattar att få komma in i ett målarrum och de tycker om det som det är. Jag säger att här målar jag och såhär ser det ut just nu. Har jag någon duk som jag absolut inte vill visa så tar jag ner den innan. Det är viktigt att själv få avgöra när man vill visa något man arbetar på för andra. Men det är också bra att lära sig hantera andras reaktioner utan att allt är färdigmålat, ramat och hängt. I alla fall är det så för mig.