Precis när jag har börjat vänja mig vid helg och makligt tempo är det dags att ställa klockan på tidig ringning och måndagsrutina mig in i vardagslivet. Men det är efterlängtat och jag är redo! Det som lockar är att vara vardagsofta och länge i studion igen. 

Så – in till Kungsholmen. Trafiken åter på Stockholmsvis. Kånkar väskor och hoprullade dukar över gården. Fem trappor upp. Lite kyligt inne fortfarande. Men bättre. Extratröjor på. Och Oh Mercy i högtalarna. Det luktar gott och 2010. Julgodis berättar om tid som varit. Slänger det. På målarväggarna hänger dukarna tätt. Jag tycker om det jag ser. Och vet var jag ska fortsätta.

Nu har jag skrivit om tunga saker några dagar. Behöver låta tankarna surra lite fritt.

Vips.

Hatt på. Boots på. Cowboyen i mig passar på att ta för sig.

Jag rider från Arbetargatan på Kungsholmen rakt ut på prärien. Några sekunder tar det bara och sedan finns inget annat än öppna vidder, lite hästlukt och en tidlös flykt.

   Denna bild är tagen av Peder

Mätt på helger såg jag fram emot att åka in till Kungsholmen och ta tag i det vardagsslit, som jag saknar när jag inte har det. Jag mötte ett tyst och öde Stockholm. Det kändes faktiskt som att jag hade missuppfattat någonting. Eller kanske är det bara trögvaknat idag.

Väl i studion försvinner betydelsen av yttre betingelser. För en stund spelar det inte någon roll att granen hemma törstar, att politiken känns andefattig och att cykeltrick kan förändra någons liv.

Jag klipper duk som om det var det viktigaste i världen.

Jag har inte sett någon väderleksrapport men det luktade snö och vinter på stan när jag promenerade bort till Grevgatan med några målningar. Snögubben nedan mötte jag på Fleminggatan när jag kom tillbaka. Det är kanske ett tecken på att fler gubbar är på väg?

Skönt att komma in i studion igen. Kaffeautomaten fungerar inte men jag kokar te och får upp värmen.

Tänk att det är samma sak varje gång! När det är ont om tid för måleriet så tänker jag ofta att “lika bra att låta bli” & “det blir för stressigt”. Tar jag mig tid att måla trots detta motstånd så blir det faktiskt för det mesta bra.

Nu har jag målat på några olika dukar i en lucka mellan andra engagemang och är riktigt tillfreds med insatsen. Hellre en kort målarstund än ingen alls. Glöm aldrig det Titti Hammarling!

Jag älskar att kliva in i studion på mornarna. Att komma bort från bruset och rörelserna på gatan. Att efter nattens vila se vad jag lämnade dagen innan. Hur blev det? Bra som det är? Behov av något kompletterande penseldrag någonstans? Eller något som inte stämmer alls? Hur det än blev så är varje morgon en startpunkt på nya möjligheter. Det gäller bara att göra något av dem.

Studion ligger på Kungsholmen i en före detta kartongfabrik. Det är här jag tillbringar mycket av min tid.