Det är verkligen inte störst och dyrast som alltid känns som det mest intressanta på konstmarknaden.

Direkt efter ridningen åkte jag med sällskap in till City för att titta på konst. Vi började på Konstakademien där Carnegie Art Award visas, fortsatte via Galleri Magnus Karlssons utställning med Hans Lannér, hängde på Konstnärshuset en stund och tittade på samlingsutställningen där för att sedan avsluta med Bengt Ribbentofts vernissage på Galleri Lorentzon.

Det är roligt ibland att ge sig själv många intryck. Intryck av olika slag. På olika nivåer. Bara titta för att inspireras och låta det egna tyckandet styra. Urvalet denna dag var medvetet en salig blandning. Av olika skäl ville vi titta på just detta.

Vi såg en hel del som var riktigt bra. Utställningen med Hans Lannér överglänste dock i mitt tycke allt annat. I den fann jag några dimensioner till utöver BRA och INTRESSANT. Jag tyckte om allt. Varje nyans i målningarna, färgerna, de sparsmakade och exakta kompositionerna. Jag blev nyfiken då jag såg att Hans Lannér måste ha färdats i trakter som jag själv rest igenom.

Det är inte ofta jag upplever mig FÅ så mycket av en utställning och en specifik konstnär. Den gav mig exempelvis långt mer än hela Carnegie-utställningen. Jag kommer därför att skriva mer om Hans Lannér inom kort.

När dagen började dra sig mot kväll avrundade vi programmet med middag och samtal. Vilken berikande lördag blev det!

   Målningar av Kristina Jansson och Sigrid Sandström på Carnegie Art Award

   Trummor/Drums av Hans Lannér på Galleri Magnus Karlsson, akryl, 29×35

Jag vilar nästan aldrig. Har hellre någonting på gång än sträcker ut och gör ingenting. Direkt när en sak är avklarad så ser jag någonting nytt som jag vill göra. Inte för att jag måste utan för att jag vill.

Idag känner jag dock av gårdagens krävande ridning i kroppen och av trängseln i Konstnärshuset i knoppen.

Kanske jag skulle passa på och ta en vilodag ändå?

Men VAD GÖRA på en sådan?

Måla kanske?

   1. Bild från gårdagens vernissage, Stora Galleriet, Konstnärshuset

   2. Min favoritmålning på utställningen: Ära vare Gud av Paulina Fredrikson

Nu ska jag iväg och rida och sedan bums in till Konstnärshuset på vernissage. Jag kommer att vara där från cirka 14 00 men det är vernissageöppet från 12 00-16 00.

Någon som tänker titta förbi?

Konstnärshusets öppettider i övrigt är: tisdag – torsdag 12–17, fredag – lördag 12–16, söndag stängt. Adressen är Smålandsgatan 7, Stockholm.

Välkommen!

Idag är det inlämning av bidrag till Svenska Konstnärinnors Jubileums-utställning. Utställningen kommer att visas i Konstnärshuset. Den börjar 20 mars och pågår fram till 14 april.

De enda riktlinjerna för bidrag inom måleri, som jag ägnar mig åt är: en stor eller några små enligt givna mått.

Vad gäller bidragen så var det hela klart från min sida. Tills igår kväll när jag ändrade mig och snabbt ramade in två av mina nya målningar. Ok. I och med att de hunnit torka och kändes rätt att ha med så får det bli så. Nu ska jag bara få titlar och märkningar på plats så lämnar jag in dem sedan.

Jag tycker om Konstnärshuset. Det är mycket historik som vilar i den byggnaden. Många konstnärer har gått in och ut genom portarna. Många besökare har sökt sig till konstupplevelser i de olika utställningssalarna. Många människor har umgåtts, blivit mätta och sökt tröst i KBs kultdoftande restaurang.

Men nu till titlarna. Jag har inte fått till dem ännu.

Efter en dag då jag kom vidare med måleriet mer övertygande än på länge (nya motiv, fast mark under konstnärsfötterna och inget fjösmåleri alls) promenerade jag upprymd iväg genom city till KonstnärsHuset.

Tittade först på Svenska Konstnärers Förenings jubileumsutställningen inferno purgatorio paradiso. Såg flera målningar av goda vänner och verk av otaliga andra. Det är nämligen många verk som visas. Alla borde kunna hitta något som tilltalar i denhär utställningen som pågår fram till 23 december.

Lite senare hade vi julfest i Föreningen Svenska Konstnärinnor. Jag trivdes! Mat, julklappar, underhållning och alla dessa spontana samtal. Många dråpliga kommentarer. Tokroligt emellanåt så att det blir kult. En uppskattad högläsning av Paulina Fredrikson från egna diktboken Varje gång jag mötte en man i min ungdom stickade jag en tröja till honom. En av Paulinas dikter får avsluta. Jag tycker den passar bra nu när många är lessna på mörkret:

Jag drar igen

dragkedjan på min

vinterjacka

och ser fram emot

öppningen

Det jag saknar just nu är att komma iväg och teckna kroki. Jag är inte så bra på det men det är roligt och det är en mycket bra träning för måleriet, kanske den allra bästa i och med att jag målar åt det spontana och flyktiga hållet. Då passar krokins korta övningar mycket bra. Allra bäst tycker jag om att teckna uppgifterna på en eller två minuter.

I Stockholm finns det en hel del möjligheter att teckna kroki. Fina sådana anordnas i Konstnärshuset och i Edsviks Konsthall. De är dock på dagtid och jag har svårt att komma ifrån då. Något som det är enkelt att ta sig till och som också är bra är Kulturhusets öppna kroki i Bildverkstan klockan 18 på torsdagar.  Det kostar 100 kronor. Då ingår material och bra modeller. Det är en mycket brokig deltagargrupp. Nybörjare och rutinerade – alla är välkomna. Stadslivet pulserar utanför. Inne är det trevligt och upp till var och en hur man vill arbeta. Man glömmer lätt tid och rum.

Jag ska fråga några kollegor nu om vi inte kan börja ses där de torsdagskvällar som passar.