Oftast rider jag några gånger i veckan, bland annat på lördagar. Lördagsstunderna i stallet och på hästryggen är alldeles speciella och det ska mycket till för att jag ska missa någon av dem. De gör att jag bryter med veckan som har varit, är fysiskt aktiv och umgås med goda vänner, som jag känner väl utan att egentligen veta så mycket om dem.

Så nu tar jag och sticker till stallet. Hej på ett tag!

Jag lovade för ett tag sedan att visa några målningar från utställningen på Regeringskansliet. Här kommer bilder på tre av dem.

Totalt sett innehåller utställningen 18 av mina målningar och den pågår under hela mars månad. I och med att den inte är öppen för allmänheten så kan jag tyvärr inte bjuda in dig. Det får jag göra vid några andra tillfällen.

Trevlig helg!

Precis när jag har börjat vänja mig vid helg och makligt tempo är det dags att ställa klockan på tidig ringning och måndagsrutina mig in i vardagslivet. Men det är efterlängtat och jag är redo! Det som lockar är att vara vardagsofta och länge i studion igen. 

Så – in till Kungsholmen. Trafiken åter på Stockholmsvis. Kånkar väskor och hoprullade dukar över gården. Fem trappor upp. Lite kyligt inne fortfarande. Men bättre. Extratröjor på. Och Oh Mercy i högtalarna. Det luktar gott och 2010. Julgodis berättar om tid som varit. Slänger det. På målarväggarna hänger dukarna tätt. Jag tycker om det jag ser. Och vet var jag ska fortsätta.

Vilken fin lördag det blev. Solen sken om än med matta strålar. Stallet var helgtrivsamt och ridkompisarna roliga att träffa. Alla uppe efter idolfinal, fester eller bara ännu en arbetsvecka.

Jag har många gånger ridit den häst jag hade idag. Den är en riktigt hygglo och skoj typ men jag har aldrig varit speciellt positiv till att rida den. Det är något överambitiöst och spänt över den som gör att ridningen blir pinnig och stelnackad. Lite för ivrig. Med tiden har jag insett att jag lätt förstärker denhär hästens negativa sidor i och med att jag själv är energisk och vill så mycket. Det kan lätt bli en kamp då. Och att man inte riktigt förstår varandra. De senaste gångerna har jag därför koncentrerat mig på att slappna av och att ge lite friare tyglar samtidigt som jag har visat hästen min tilltro och min vilja. Tydliga men lågmälda hjälper. Hästen är lyhörd och fattar på en gång. Och för mig blir det som att rida en annan häst.

Det är mycket man kan lära om sig själv av sitt samspel med hästar.  Jag har lärt mig att det överambitiösa inte öppnar för förtroende och att det gamla tjatet om att vara här och nu är värt precis allt tjat.

Det fanns inte så mycket inbokat i kalendern denhär helgen så jag passar på att måla i lugn och ro och att fotografera lite när jag är ute och går eller handlar i centrum. Damen med det röda dragspelet fångade min uppmärksamhet mitt bland alla helghandlande människor och hon lät mig fotografera.