För några New York-resor sedan såg jag utställningen Abstraction med Georgia O’Keeffe på Whitney. Nu visar de utställningen på hennes museum i Santa Fe, New Mexico. Det är också Georgia O’Keeffe Museum som har gjort filmen nedan.

Jag har skrivit tidigare om att jag aldrig var intresserad av Georgia O’Keeffes måleri innan jag besökte hennes museum i Santa Fe. Jag tänkte mest på blommor när jag hörde hennes namn och blommor har sällan förmått att locka mig till någon konstupplevelse.

I varje fall: Jag blev rätt tagen av besöket och av att lära mer om henne som konstnär. I dag finns det flera skäl till att Georgia O’Keeffe har en plats i mitt sinne. Hennes konstnärsöde har allt man kan önska sig av framgång och motgång och utveckling. Hon drog till New Mexico, som jag älskar, och hittade där SIN plats att skapa på. Hon är vackert fotograferad som få konstnärer och hennes måleri HAR intressanta dimensioner att ta del av. Hon ses som en av de stora i USA.

Fina Georgia O’Keeffe Museum är värt en resa.

Kolla tidigare inlägg:

Georgia O’Keeffe

Pusselbitar med O’Keeffe på

Här kommer två pusselbilar till mina senaste inlägg.

Filmen visar Georgia O’Keeffe i fotografier och förmedlar lite om hennes resa mot en stark konstnärsidentitet i New Mexico.

I augusti förra året skrev jag följande om Georgia O’Keeffe. Se det som en bakgrund till de aktuella inläggen.

Vad är det med New Mexico? Varför har så många konstnärer packat sina väskor och flyttat dit för gott? Jag skrev ju igår att Susan Rothenberg drog dit och detsamma gjorde exempelvis Georgia O’Keeffe, vars museum Susan Rothenberg nu har utställning på.

New Mexico – kallat för "The Land of Enchantment" – har länge lockat konstnärer till sig. Faktum är att huvudstaden Santa Fe är det tredje största konstcentrat i USA efter New York och Los Angeles och galleritätast i hela världen. Och då har staden inte fler än ca 70 000 invånare. Och konstnärerna som yrkesgrupp har en självklar roll i samhället  där. På ett unikt sätt som knappast uppnåtts någon annan stans.

Men bakom det – vad är det som lockar dit folk?

Kanske landskapet, ljuset och klimatet. Friheten att leva i sin egen takt. Det informella. Ruffigheten, enkelheten. Den saliga blandningen av människor. Grånade hippies som blandar sig med konstnärer och författare, bikers, gruvarbetare, akademiker och frisvävare av olika slag. Man brukar säga att de som är där vill vara där. Många känner sig hemma och välkomna. New Mexico drar till sig människor som ser det som ett + att det är 60 miles till närmaste interstate highway och tre timmar till närmaste storstad. Alla kan inte med ödsligheten men de som älskar den finner lätt sin plats här. Det är en risk med att ställa ner sin resväska i New Mexico för det är inte sagt att man vill lyfta den igen.

Sedan – i New Mexico lever de tre befolkningsgrupperna spanjorer, indianer och anglos sida vid sida. Varje grupp med sin specifika kultur. Här bor alltså indianerna kvar på den mark de en gång hade.

New Mexico paketerar inga enkla svar åt oss. Men ger magi till den som vill ha.

På denhär resan har det varit gatulivet och människan i storstaden som har gett mig de starkaste konstupplevelserna. Plötsligt lockades jag inte speciellt av välarrangerade utställningar utan föredrog att vandra runt på gatorna, ta in alla intryck och ägna mig åt hobbyn fotografering. Jag tycker att det kommer bra tankar när jag går. Det är skönt att få filosofera över livet, andras och mitt eget och vad det går att göra av det. Och att sedan fånga några av ögonblicken med kameran.

Några riktiga utställningar har det ändå också blivit. Den som berörde mig mest var Yoko Onos ”The New York City Years” om John Lennon som visas på annexet till Rock & Roll Hall of Fame på Mercer Street i Soho. En annan var ”Abstractions” med Georgia O’Keeffe som visas på Whitney. Båda ger nya perspektiv på de två konstnärernas liv och skapande och framför allt – de rörde vid mitt hjärta.

Morgonhimlen får mig att tänka på Georgia O’Keeffe. Hon målade ABOVE THE CLOUDS. Molnen idag liknar hennes vita puffmoln fast de är mindre och mera alldagliga.

Jag har tidigare inte varit speciellt intresserad av Georgia O’Keeffes måleri eller person men i november när jag var i Santa Fe, New Mexico ändrade jag mig. Där finns Georgia O’Keeffe Museum och jag kom att besöka det några gånger under min vistelse i stan.

Georgia O’Keeffe levde tills hon blev 98 år. I hennes konstnärskap och livsöde kan man hitta det mesta om en konstnärs sökande och utveckling. Och nog var hon en sökare alltid. Glädjande nog fann hon sin plats till slut – på Ghost Ranch och i Abiquiu, där i New Mexico. I det karga, öppna och ödsliga landskapet verkade hon hitta det sammanhang hon behövde för sitt skapande.

Det som är intressant med Georgia O’Keeffe, förutom hennes egen konstnärliga verksamhet, är att hon blev fotograferad under hela sin karriär av flera fantastiska fotografer, bl.a. Alfred Stieglitz, Ansel Adams och Arnold Newman. Detta gör att man kan följa henne på ett sätt som är ovanligt.

Jag kan rekommendera boken på bilden för den som önskar läsa om Georgia O’Keeffe. Ett antal fotografiböcker finns på marknaden för den som är mera intresserad av bilder.