Mitt favoritställe för fotografering i Strömstad har den här gången varit återvinningscentralen. Staden har en bra sådan. Praktisk för den som besöker och med bra sortering.

Vid första besöket var jag där för att slänga saker. Precis som det är tänkt. Vid de senare tillfällena åkte jag dit mest för att fotografera.

Min brorsson Oscar, som är hos oss en vecka, och jag delar intresset för konst. Han är också duktig på att fotografera men själv är han så där måttligt pigg på att vara motiv för MIN fotografering. Småsyskonen har jag knäppt massvis med fina bilder på men fotona på Oscar har oftast en snabb grimas, ett bortvänt huvud eller något annat lurifax över sig. Kortet nedan är ett av mina typiska Oscar-fotografier. Ok, ni får i alla fall en skymt av pojken.

Vi gör en massa roliga saker ihop men både Oscar och jag trivs extra bra i målarrummet så vi hamnar där förr eller senare om dagarna. Oscar håller nu på med sin andra akrylmålning och vi börjar redan bli klara med vårt gemensamma stora målarprojekt. Det blir nog att kilrama på måndag.

Men nu är det helg och vi tar ledigt från måleriet. Vi ska nämligen på stort och fint kalas!

Dagens skoj: Ute vid Brighton Beach på södra Brooklyn finns ett område som kallas för Little Odessa och där bor personer med härkomst från forna Sovjetunionen. De är ca 40 000 och de ryska influenserna är mycket tydliga. Skyltar, samtal man hör, butikernas varor och restaurangernas menyer – allt vittnar om den ryska kopplingen. Precis som med China Town så förflyttas man som till en annan stad. Jag tog tunnelbanan dit i dag för att promenera och fotografera.

I och med att Lill-Ryssland ligger intill nöjesfältet och piren på Coney Island så blev det en runda där också.

Dagens konst: I dag är det jag själv som står för konsten. Och det är inte med någon av akrylmålningarna som jag har gjort här.

Ser du vad bilderna föreställer?

Jo, jag råkade komma till en plats där man höll på med paintball och jag fotograferade killen som agerade måltavla.

Flyger till New York nu på förmiddagen. I Plåster på såren för ett New York-fan har jag redan skrivit lite om den här resan. Ska därför inte upprepa mig här utan bara konstatera att jag ser fram emot några dagar i stan som jag sätter främst bland städer och som jag ännu aldrig har tröttnat på.

Det jag längtar allra mest efter är att bara vara DÄR. Att promenera tills jag inte orkar mer och sedan ändå gå någon timme till. Att ha kameran med på promenaderna och spontanfota det som kommer i min väg. Att sitta i något gathörn och se människor komma och gå. Människorna som gör att stan ständigt skiftar i olika stämningar och nyanser.

Ha det nu riktigt bra. Kom gärna med tips eller ställ frågor om New York. Eller tyck till om något som vi tidigare har diskuterat här i bloggen. Det har varit givande med så mycket bra kommentarer. Tack så mycket för det.

Nu bloggar jag vidare från NYC en vecka.

Vissa saker finns där. Natt som dag. Levandes sitt eget liv så där stilla och självklart som neonskyltarna på Söder.

Nu har jag ett antal Stockholmsdygn framför mig. So what?! Det är ju ett normaltillstånd för mig. Eftersom jag hade tänkt vara på en längre resa men är kvar här blir jag ändå medveten om de kommande dagarna på ett lite uppfriskande sätt. Dagarna från och med i dag.

Jag är hemma men ändå något av en besökare. Varför inte göra något speciellt av det? Upptäcka nya platser & söka nya upplevelser. Kanske fotografera mera aktivt i stan än vad jag brukar?

Det finns så mycket att upptäcka var man än är. Jag ska nu försöka ge Stockholm lite extra uppmärksamhet.

Stomatolskylten, exempelvis, är från 1909, något jag lärde mig på kalaset i torsdags. Nu har jag också lärt mig att den skylten egentligen inte är någon neonskylt. Men den är den första och den äldsta fungerande rörliga ljusreklamen i Sverige.

Bara det.

Det var kalas igår och jag hade en ledig dag! En god vän fyllde år och vi var några som firade honom dagen lång med olika upplevelsestops på stan. Eftersom det var Kristi himmelfärds dag tänkte vi på himlen och tog oss bland annat upp till toppen av Globen och Skatteskrapan samt åt middag på Gondolen.

Ett stop höll oss på gatuplan men var himmelskt på sitt sätt. Där var det också allra roligast att fotografera. Dagens bilder kommer därför från Absolut Icebar. Det första fotot föreställer ren is, det andra visar födelsedagsbarnet fångat i ett isblock.

Där kan vi prata om blockeringar.

Jag vaknar tidigare än "vanligt tidigt". Bilderna i huvudet tumlar runt och vill att jag ska stiga upp. De rycker i mig som en hund som tycker att matte är en trist sömntuta. "Varför ligga här när du kan leka med mig?"

Istället för att sova vidare tackar jag för inviten, kliver upp och ägnar morgonen åt att gå igenom lite olika bilder och planer.

Jag söker inget speciellt. Tittar mest och tänker. Testar några idéer. Hamnar i vildhästprojektet och ser att jag har bra material. Att jag har vad jag behöver. Sorterar och sammanställer. Går på vilken känsla jag vill förmedla. Den vägleder mig.

Fortsätter och börjar titta på en del fotografier jag har tagit. Kollar vad jag tycker om och vad jag klickar förbi. Fastnar vid den här bilden som jag tog i Köpenhamn för ett tag sedan. De rent fotografiska kvaliteterna spelar inte så stor roll. Den verkliga historien bakom lakanet i fönstret kommer jag aldrig att få höra.

Jag fångas för att motivet leker med mig och utmanar mig.

För att det gömmer svaret och får mig att leta.

Eftersom jag lägger ut egna fotografier i bloggen händer det ganska ofta att jag får kommentarer och frågor som rör dem specifikt.

Låt mig säga rakt på sak: Jag är konstnär och målar i olja. Det är där jag har min profession och min konstnärliga ambition. Det är oljemålningar jag ställer ut och säljer. Att det sedan är roligt och intressant att fotografera – det är en annan sak.

Jag älskar att hålla på med bild och jag knäpper mina foton med stort intresse. Främst gör jag det för att illustrera mina blogginlägg. För att du som läsare ska få någonting personligt från mig istället för andras bilder. Och då jag inte vill visa pågående målningar annat än som undantag så skulle nog bloggen bli torr utan fotografier. Men jag har inga proffskrav på fotona. Jag tycker det är skönt att inte behöva ha det. Annars kanske bloggandet skulle börja kännas väl krävande. Nu är det roligt och stimulerande.

För mig räcker det när bilderna förmedlar det jag vill säga.

Det är en pågående bildskola att måla och fotografera och jag är glad att jag har en hobby som stärker min profession. För det tror jag nämligen att den gör.

Boots, shotguns, hatt och lite till. Senare idag ska jag åka till Jultorp i Västergötland. Eftersom jag vet precis vad jag behöver med mig så går packandet snabbt som en revolverduell.

Jag ska inte måla någonting på fem dagar nu. Mitt förnuft viftar med argument om hur konstruktivt det är med vila. I och med att jag inte är speciellt förnuftig så saknar jag det redan. De senaste dagarna i studion har nämligen varit ovanligt överraskande och utvecklande. Och överraskningar är bra för ett planerande sinne.

Trots målarsaknaden kommer det inte att gå någon nöd på mig. Jag ska rida hela helgen och däremellan ska jag studera Lollos hästhjord för ett av mina pågående målarprojekt. Jag älskar att vandra i den stora hagen bland hästarna. De är 25 någonting till antalet. Jag fotograferar dem, iakttar eller är bara nära.

Passar med detta på att önska dig en riktigt glad påsk! Jag hör av mig via bloggen om jag bara får det tekniska att fungera.

Gjorde en utflykt till Roslagen igår med målet att hälsa på goda vänner i Grisslehamn. Det blev en må-gott-och-ha-roligt-tillsammans-söndag med prat, promenad, skratt och middag. Och en hel del bilåkande på väg dit och tillbaka.

Jag hade laddat rejält för mycket fotografering. Vädret var dock så grått att det blev glest mellan bilderna som hade något existensberättigande. Jag fick inte till det, helt enkelt. Ett misslyckat trafikfotografi från tillbakaresan var det enda som jag riktigt gillade.

Så det blev ett lyckat misslyckande. 

Sådana finns. Saker som man tycker blir fel men som visar sig överraska med en ny typ av innebörd. Så är det ofta när jag målar. Det blandas exempelvis färg på penseln som jag inte medvetet har tänkt mig och vips – det blir fel men ändå helt oplanerbart rätt.

Lite så blev det också med det här fotografiet. Tanken var att fånga raden av röda baklyktor i trafiken men resultatet blev en fri komposition i en helt annan dimension.