Konstnärskapet har många sidor. Ett verk som visas och bedöms har sin historia tillsammans med konstnären som gjort det. Kanske vilar där mycket planering, små segrar i kamp om uttryck eller ögonblicksmagi. Mycket som vi inte vet något om eller tänker på. Ska verket bli visbart krävs också mer eller mindre uppbackande hantverk. Man kan lägga ut/köpa vissa delar av processen men själv kilramar jag, som många kollegor, allt jag målar. Jag tycker om att påverka en målning hela vägen till slutresultatet.

Konkret medför detta att jag i dagarna tillbringar en hel del tid i snickarboden (skrubben). Enligt min plan vill jag nämligen vara klar på måndag med kilramandet inför Kistamässan. Jag tar av sena kvällar för att det inte ska störa mitt vanliga dagsprogram. Än har jag inte kommit halvvägs. Men nästan!

De små målningarna som jag kilramar är positiva att arbeta med. Skrubben förvandlas till en drömsk värld där tankarna får flyga fritt. De kretsar mycket kring kommande projekt men jag tänker också på dig som läser den här bloggen. På att jag får så mycket via kommentarerna och alla kontakter.

Stort tack!

Det mesta klär sig i vinterskrud. På baksidan av vårt hus finns några grejer som påminner om äventyr långt borta, i en annan värld. Malplacerade i en Stockholmsförort, måhända, men anpassade till juletid de också med snötäcke och vita färger. De viskar, trots kylan, om barndomens vilda västern-historier och om vuxenlivets förverkligande av präriedrömmarna.

Vi kastar ett öga på dem mellan arbetsuppgifter och julbestyr.

Och vet.

Allt har sin tid.