Hur går det med måleriet då i dessa julfest-, glögg- och snökaostider?

Jo, tack, helt skapligt. Jag har inte slängt några dukar sedan jag hade den stora utsorterardagen. Black Hills-målningarna måste få torka. Jag har målat över några gamla dukar också men mest har jag umgåtts med den skjutande cowboyen nedan. Målningen är inte klar men jag börjar komma underfund med den.

Bang-bang.

En sak tänker jag mycket på. Jag tog det till mig från senaste samtalet med Åke Arph. Att jag inte ska fokusera på att göra klart utan på att få det att stämma.

Den person som har betytt mest för mig i mitt måleri är Åke Arph.

Första kontakten med Åke var att jag såg en bild av en målning som han hade gjort. Jag tilltalades så mycket av det måleriska uttrycket att jag letade rätt på honom, åkte med på några målarresor som han ledde och kom sedan att bli hans elev under många år. Från första stund hade vi konstruktiv kommunikation. Jag förstod vad han sade och kunde omsätta hans råd i det jag arbetade med. Han mötte mig där jag var, försökte aldrig göra om mig utan stödde den process jag befann mig i. Han gav mycket uppmuntran men sade också när han tyckte någonting var dåligt.

Idag har jag haft besök av Åke i studion. Det är alltid trevligt att träffas. Jag fick mig dock en tankeställare efter vårt möte. Jag har lite glömt hur viktigt det är att ha bra bollplank. Speciellt när man är ute och härjar runt med sitt målarspråk som jag gör just nu. Det ska jag ta lärdom av.

Ikväll blir det fest!

   Detalj ur målning jag arbetar med