Nu har marknadsförsäljarna packat och dragit. Rådhuset i Kristinestad ser åter ut som det brukar och jag har tagit mig över Bottenviken i natt och sitter här i mitt målarrum och skriver som vanligt.

Utställningen är alltså över och jag kan summera.

Eftersom arrangemanget att ha utställning i Rådhuset var unikt känns det extra roligt att det blev så lyckat. Besökarantalet översteg 2 500 för de tre dagarna och nio målningar såldes. Jag kommer att bära med mig många möten och det är otaliga historier och reaktioner jag har fått ta del av!

Ett stort tack till alla som kom! Tack också till staden med nyckelpersoner för att ni gav mig chansen och för det goda samarbetet. Ni har alla bidragit till att jag nu är väldigt inspirerad att göra nya målningar.

Vi är inne på sommarmarknadens tredje och sista dag här i Kristinestad. Jag har tillbringat all marknadstid i rådhusets ena sal, där min utställning äger rum. Det har varit fullt upp med det även om jag har erbjudits att gå ifrån. Ibland har jag kikat ut genom dörren, exempelvis som nedan bakom manskörens ryggar. Först nu ska jag ta en snabb repa längs med allén, som syns på bilden och upp & ner några varv på torget som ligger strax bakom.

Jag är hur nöjd som helst. För det första är jag hedrad och glad att få ha den första konstutställningen i rådhuset. För det andra kommer jag nog att bli över hundra år ifall jag får leva på alla fina möten från de här dagarna.

I dag vid två-tiden kommer folk och hämtar köpta målningar. Vid tre-tiden packar vi ihop för att sedan köra raka vägen till kvällsfärjan i Åbo.

Men före det en utställningsdag till!

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig men besökarna strömmade till utställningen från det att dörrarna öppnades till rådhuset till att de stängdes. De flesta var så klart helt främmande människor men jag såg också det ena ansiktet efter det andra, som jag kände igen. Det var bekanta i största allmänhet, gamla skolkamrater, vänner och någon släkting. Vad gäller antalet så tappade jag räkningen men bedömer att utställningen hade minst 600 besökare under sin första dag.

Tiden flög iväg på det där sättet att lunchen endast blev en snabb tugga hämtsmörgås under eftermiddagen. Det var roligt och intressant med alla frågor, diskussioner och vitt skilda reaktioner.

Flera målningar såldes. Bland andra den på bilden nedan.

Nu är det dags för dag 2.

   Vill vidare

Utplaceringen av målningar i rummet fick ta tid men föll sig naturlig. Jag hade en grundplan och arbetade sedan vidare med de specifika förutsättningarna på plats. Lät intrycken där i Rådhusets tillfälliga utställningsrum styra. De fem vikväggarna mitt i rummet gick exemplariskt och var snabbt avklarade. Sedan började prövningen. Hälften av målningarna skulle nämligen hängas i linor från nyproducerade trälister längs med några av väggarna. Det blev plötsligt nästan hopplöst att få höjd och mellanrum att stämma med tumstockens och ögonmåttets direktiv. Linorna tänjde sig och och arbetsteamet började sakta men säkert krokna.

Till sist blev det dock som vi ville. Vi kunde slå igen den tunga ytterdörren och ta kväll. På stans torg och gator växte en marknad fram. En bit mat på det och sedan räckte det gott och väl att se vattnet röra sig i viken efter att en snipa drog fram.

Under tiden Oscar har varit och hälsat på har jag målat några nya 20×20 men mest har jag ägnat målartiden åt att hjälpa honom förverkliga två egna målningar och att assistera i det gemensamma huvudprojektet FIAT 600. Nu ligger hans målningar nedpackade i bilen. Vi är ombord på M/S Galaxy och kommer snart till Åbo. Därifrån bilar vi upp till Kristinestad. Oscar bor i Kristinestad och själv ska jag ju ha utställning där.

När vi packade inför den gemensamma resan passade jag på att ställa Oscar några frågor kring måleriet.

Titti: Kommer du ihåg när du först blev intresserad av rita och måla?

Oscar: Jag var väl 4 år. Var intresserad av bilar och ville rita dem.

Titti: Du har gått i konstskola en kväll i veckan sedan du var sex år. Vad har varit det roligaste du har fått göra där?

Oscar: Ett krigslandskap.

Titti: Har du någon favoritfärg?

Oscar: Grönt.

Titti: Några färger som du tycker passar extra bra ihop?

Oscar: Grönt och svart.

Titti: Du sade redan i vintras att du ville måla en Fiat 600 när du skulle komma och hälsa på oss i sommar. Varför just en Fiat 600?

Oscar: Jag tycker om modellen och ville ha en egen. En riktig fiat.

Titti: Var ska du hänga upp den?

Oscar: Ovanför min säng bredvid Honda Monkey-målsningen som vi gjorde förra sommaren.

Alla som ställer ut vet hur dagarna innan en utställning brukar te sig. Även om man har "läget under kontroll" så är det en massa pyssel som måste fixas. Någon duk ska kilramas i sista stund, presentationsmaterial ska skrivas ut. Allt ska packas. Förutom målningarna i sig ska man ha med sig verktygslåda, affischer, banderoll, broschyrer, visitkort, gästbok och röda prickar. Med mera. Med mera.

Eftersom jag har Oscar på besök och vill ha maximalt med tid med honom så stiger jag upp TIDIGT och jobbar undan det mesta som behöver göras per dag innan det blir normal vakna-tid. Mycket går också att göra tillsammans. Jag har ju tur eftersom Oscar tycker att det mesta som har med måleriet att göra är intressant.

Helgledigheten avslutades i går med VM-finalen som höjdpunkt. Oscar har hela tiden tveklöst hållit på Spanien som favoritlag. Jag påverkades av honom efter att inte ha brytt mig så mycket och vi hade, efter lång matchs ups & downs, segersötma i ådrorna när det slutligen var dags att säga god natt.

I dag ska vi göra klart vårt gemensamma målarprojekt. Vi har några detaljer kvar på målningen och kilramar i rätt mått står på inköpslistan. I övrigt tänker vi oss att hänga på stranden – bara bada, ha picknick och njuta av sommarvädret och varandras sällskap.

Idag är det stora planerardagen för utställningen i Kristinestad, Finland, den 16-18 juli. Jag ska välja ut en bruttogrupp målningar och gå igenom allt det praktiska – från avstämning med arrangörerna till reseplanering, presentationsmaterial och koll av vilka målningar som ska ramas eller eventuellt korrigeras på något sätt.

Utställningen i Kristinestad blir min enda i sommar. Jag har medvetet valt att hoppa över allt annat. Håller ett högt utställningstempo som det är och vill prioritera målandet på den tid som finns tillgänglig i sommar.

Många av er vet sedan tidigare att Kristinestad är min hemstad. Det är där jag har vuxit upp och gått i skola till och med gymnasiet. Jag älskar den idylliska trästaden med smala gränder, färgrika hus och havet som skär in med sin vik.

Rådhuset (bild ett) står pampigt och tryggt mitt i stan. Nu öppnas byggnaden för allmänheten och jag är glad att få ställa ut där. Det blir under sommarmarknaden som årligen drar över 60 000 besökare.

Planera in ett besök den som har möjlighet! Både för att se stan, uppleva marknaden och för att kolla in utställningen/träffa mig.

Välkomna.

Jag har varit i Kristinestad för att fira brorsdotters födelsedag (numera sju år) och för att träffa släkt och vänner.

Vid mina besök i stan hör det till att åka runt för att se om allt är sig likt eller vad som har förändrats sedan sist. Så också denna gång och vädret var så vackert att jag passade på att ägna mig åt min hobby. Försökte med kameran fånga lite av atmosfären i trästaden men sökte mig aktivt förbi de mest traditionella motiven. Många bilder blev det och jag måste tacka chauffören som aldrig knorrade det minsta över de täta stoppen.

Just nu är jag på M/S Galaxy på väg tillbaka till Stockholm.

Dagstur. Ganska skönt. Vacker skärgård att vila ögonen på.

Hemma igen i kväll.

När jag är i Österbotten tänker jag ofta på vad det är för spår som jag bär med mig härifrån i mitt konstnärskap.

Jag har aldrig målat ett motiv med klar anknytning hit. Ändå tror jag att en del spår visar sig tydligare än vad jag själv är medveten om. Målar jag ett landskap så är det ett öppet, vidsträckt landskap. Mina hus tenderar att bli vinda skapelser som påminner om ladorna och uthusen som finns i mängder här. De stadsbilder jag målar är aldrig Kristinestad men ändå på något vis väldigt ofta Kristinestad.

Det är någonting med stämningen och känslan. Som bara finns där.

Sådant jag bär med mig och som tränger sig fram i mitt sinne när jag lyfter penseln mot duken.

Idag blir det inget målat. Knappast någonting på hela helgen. Jag är nämligen på väg till Kristinestad i Finland. Det är därifrån jag kommer. Där jag har vuxit upp och där jag har delar av min familj.

Jag är alltså finlandssvenska. Det vet du kanske redan. Varken svensk eller finsk. Halva här och halva där brukar jag svara på frågor. Eller mitt emellan. Ändå någonting eget.

Man kan se det som splittrande att ha två länder men för mig är det en gåva. Jag uppskattar både Sverige och Finland med alla deras olikheter. Och länderna tar fram olika sidor i min personlighet också. Breddar registret. Det kan vara behändigt ibland.

Nu är det dags igen och då blir båtresorna ett kapitel för sig.

Under många år reste jag så ofta mellan Stockholm och Åbo att jag kallade båtarna för tredje hemmet. Ok, jag erkänner – roligare kan man ha det. Men saker som är tråkiga eller ute enligt ens värderingar kan bli häftiga om man kultförklarar dem.

Och det har jag gjort för länge sedan med Finlandsbåtarna.

Eller Sverigebåtarna.

Beroende på hur man ser det.