Det är dags att motvilligt flyga tillbaka till Stockholm. Jag stiger upp tidigt och tar vara på den tid jag har kvar. Promenerar länge i Greenwich Village, Soho, China Town och på Lower East Side. Har paltat på mig ordentligt för det är kallt. Ägnar mig åt hobbyn fotografering och filosoferar om personliga uttryck – om hur många det finns och om vikten att utveckla det individuella och personliga samtidigt som man ska försöka vara öppen och lära av andra.

Jag är samlad och lugn. Saknar redan innan jag lämnar. Vet att det är så med denhär stan och mig. Men jag är nöjd. Riktigt nöjd. Har fått gjort det jag kom hit för att göra och nu har jag en returbiljett i fickan som kräver sitt.

Jag ville så gärna till Williamsburg att jag åkte trots att väderleksrapporten varnat för regn. Hann precis fram innan det började hälla ner.

Stod ut ett tag men istället för att börja surna till på allvar ändrade jag programmet och tog mig till Guggenheim för att titta på Vasily Kandinsky-utställningen. (det finns en version online). Det är fantastiskt och intressant men där någonstans, innan jag nått slutet på utställningen, blev jag konstmätt. Så pass konstproppmätt att jag inte ens ville gå till Spring Studio och teckna på kvällen, som jag hade tänkt. Shoppade istället och gjorde andra roliga saker som inte har någonting med konst att göra.