Skrev i går om att hamna i otakt med något man vill och om att fråga sig själv: Vad behöver jag? Vad är det jag behöver för att komma framåt med detta? Läs gärna En enkel fråga som gör skillnad med kommentarer som bakgrund för dagens inlägg.
Grundtanken är att bryta mönster. De flesta har många måsten och tycker inte att tiden räcker till för allt det viktiga. Man upplever att det krävs stora steg för att förändra och man lär sig att leva med upprepade besvikelser: Jaha, det blev inte målat i dag heller. Jag hann inte. Annat kom emellan.
Vi människor gillar inte måsten och vi gillar än mindre att bli besvikna. Så varför inte ta en annan väg?
Vad är det jag behöver för att göra klart inför nästa utställning? Vad är det jag behöver för att få grepp om den här målningen? Vad behöver jag för att känna mig framgångsrik som konstnär? Vad behöver jag göra för att kunna uttrycka det jag vill? Vad behöver jag för att få måleriet att gå ihop med mitt familjeliv?
Jag använder frågorna i stort och smått, både kring konstnärskapet och livet i övrigt. Och jag har stor nytta och glädje av det. Ofta överraskas jag av att det handlar om enkla, handfasta saker. Det riktigt positiva är att frågan inte skapar några känslor av tillkortakommanden. Den ringar in det väsentliga i totala bruset och den får mig att se möjligheter.
Vi människor gillar möjligheter och är beredda att arbeta för dem när vi har dem inom räckhåll. Vi vill ju få det bättre och vi vill bli bättre.
Förresten, jag är i Örebro just nu. Det är en ledig dag och jag behöver inte mycket här och nu för att bli nöjd. Tre helt nåbara grejer, bara.
Ha en skön och inspirerande söndag.
Jag gillar verkligen att läsa din blogg, den ger mig ofta tankeställare som gör att jag kan börja komma underfund med saker och ting. Till exempel att jag inte kan hinna/orka precis allt jag vill. Tack för visdomsorden!
Tack Sara, det var fint sagt. Du, bland andra, ger mig värdefull input via kommentarerna. Jag får mycket att tänka på. & Det finns inga enkla sanningar men jag vet av egen erfarenhet att det går att komma från ett läge av otakt till takt. Sen får vi givetvis upprepa det arbetet om och om igen. Inget är statiskt men det blir lättare och lättare att komma tillbaka.
Blir lite avundsjuk på din lediga dag..fast det är inte så synd om mig för igår ”smet” jag från ateljén och var med på två vernissage Roj Friberg och Christofher Rådlund på Edsvik Konsthall.
Roj Friberg har sin uställning pågående under hela min period, bl.a så tagnerar hans måleri in på mitt tema i min uställning det var lite häftigt att se(:
Roligt att höra! :)
Det är sant – idag när jag bara åkte till ateljén för att hämta en grej, utan press på att göra något, råkade det bli så att jag avslutade ett projekt istället. För min del (just nu) gäller det att inte planera för mycket, det låser mig snarare än knuffar mig framåt.
Maya: (: Jag ser så mycket fram emot att besöka både din och Rolf Friberg-utställningen. Då väljer jag nog att se dem vid samma tillfälle. Spännande med tangerande tema. Ha det så bra med ”spurten”.
Sara: Bra. Redan där bryter du ju ett mönster. Styr måstena riskerar lusten att rymma.
Titti, idag har du skrivit ditt inlägg bara för mig tror jag. jag har sugit åt mig av det du skrev. Tack!
Vi är nog många som delar liknande erfarenheter. & Tack tillbaka.