Var är guldet? Man vaskar och vaskar och där ligger en klimp och där borta visst några glittrande korn. Man blir stirrig och vill hitta mer. Drömmer om stunden när man kliver in i guldaffären. Håller på hela dagen. Sedan när man kommer hem och häller ut allt på bordet så verkar det vara mycket grus bland ens fynd. Trots att man har vaskat precis som man fått lära sig. Fina stenar, lite guld och sand om vartannat.
En liten oansenlig sten kanske blir det som fångar ens intresse. Lika mycket som den där guldklimpen man fann. Stenen ger inte mest pengar men den ger ett slags privat mening. För att man tycker om den. För att man inspireras av den. För att man i den ser något som man är ensam om att se.
Det här gillar jag, du satte ord på tankar som ibland snurrar runt i mitt huvud. Orden betyder dock en sak för mig och något annat för en annan, de e häftigt!
Ja, jag for iväg i en symbolisk betraktelse som man kan läsa in sitt eget i. Och så klart hålla med eller inte. Roligt att du gillar & tack!
Mycket bra uttryckt. Ibland ser man dessutom inte guldet förrän långt senare, och det man först tyckte var guld visade sig bara vara kattguld.
Tack Sara. Precis så är det.