Någonting oväntat hände när jag överlämnade studion åt renoverings-gubbarna och flyttade hem till mitt gamla målarrum.
Lite spänd var jag på hur målandet skulle fungera och jag pinkade snabbt in mina nygamla revir. Jag ville undvika störningsmoment i målandet. Planerade, städade och ställde i ordning. I denna veva behövde jag ett arbetsbord. En plats där jag kunde ha datorn, lite papper och så. Det fanns bara ett att välja på så jag ställde in svärmors gamla skrivbord. Som stol fick målarpallen duga, lite vänligt uppmjukad av en kohudsklädd dyna. En trädgårdskorg (som jag ändå nästan aldrig använder) fick bli papperskorg. Brukar inte ha färdiga målningar i rummet men nu fick April Snow göra mig sällskap i hörnan. På bordet hamnade slutligen en täljd liten fågel.
Redan första dagen märkte jag att det fungerade bra att fokusera måleriet till väggen rakt framför bordet. Det blev en konstruktiv växelverkan mellan att stå där framme med penslarna och att sitta på pallen och titta. Det var något annat än mitt vanliga perspektivtraskande fram och tillbaka. Jag har haft målarrummet i många år men faktiskt aldrig upplevt något liknande. Inte i studion heller. Så nu tycker jag mig ha hittat värsta, bästa platsen.
När jag häftar en duk på väggen framför bordet så ser jag, bättre än vanligt, vad jag ska göra med den i ett nästa steg.
Har jag råkat hitta punkten för mitt optimala dukbetraktaravstånd?
Eller vad handlar detta om?
spännande. hur stort är rummet ungefär?
Det är ju skitbra! Med skrivbordet så nära inpå! Det där ska jag också testa!
Hans: Rummet är 7 x 3 meter men jag sitter 2,6 meter ifrån, vänd mot ena långväggen.
Sara-Vide: Det blir att jag sitter och tittar på dem precis rakt framifrån. Nu har jag inte arbetat med så stora dukar som du har men testa & ha det bra där på Kungsholmen.
Det är något väldigt behagligt med detta rum ..en känsla jag inte kan sätta ord på. Lycka till hälsar Maya
Tack, Maya. Jag blev så förvånad bara att hitta en ny, så bra, plats i ett rum som jag tycker mig känna utan och innan.
På jobbet har jag mina tisdagsmålningar ca 3 meter rakt framför skrivbordet och plötsligt mitt i skrivandet kan jag hitta nya vägar
Jag gillar nattpromenader och inga manniskor, stora tomma ytor och inga manniskor nar jag ska skriva elr sa. I like your room though !
Marianne, förstår. Ibland är det bra att fokusera på på en sak så där som du beskriver. Zhari: Tack ska du ha.
Hur stora är dina bilder?
Om du menar här och på denna vägg: De flesta 65×65 eller lite mindre.
Vad spännande att du hittade så rätt när det (om jag förstår rätt) kändes så fel från början!
Jag ville ju inte flytta ur studion. Jag älskar att vara där. Detta blev ändå ett lyft på sitt sätt. Tack ska du ha, Eva, för din kommentar.