Det finns synpunkter om det allra mesta. Vissa växer till sig och blir till normer. Andra agerar sturskt som sanningar. Vi har dem omkring oss och vi har dem inom oss. Berörs dagligdags av deras inflytande. Utan att vi tänker på det färgar de vårt system om vad det är som GÄLLER. Hurudan vår egen tillvaro ÄR och SANNINGEN om våra möjligheter att handskas med den.
Du vet. Hur ska man vara egentligen? Vad är ok/inte ok att göra i viss ålder? Ok att göra som kvinna eller man? Vad är framgång? Hur ska en konstnär se ut och leva? Vad behöver jag själv för att lyckas som konstnär?
Ofta tänker vi på det som vi inte har. Som vi inte får. Eller inte kan.
Hade det inte varit för …………. eller för ####### så skulle jag också kunna.
Jag tycker att vi kan strunta i de där förutfattade meningarna. Det går ändå aldrig att leva upp till påhittade normer.
Konstnärskapet kanske ligger i att vara just den man är? Och när det är som allra bäst – i att utmana andra och sig själv i det som är?
Detalj från baksidan på ett använt palettpapper
Vad bra du uttrycket det! Helt sant och så svårt ibland… att kasta bort alla måsten och borden och istället finnas, vara och göra/skapa. Att utmana sig själv och andra tror jag absolut på!
Tack, Eva. Vi är nog alla fast i en massa föreställningar, vare sig vi vill det eller inte. Ibland kan vi behöva skaka av oss. Färdas med lite lättare packning.
Vilken bra påminnelse! Jag tycker att man dagligen möter såna tankar som kan omprövas.
Lena, så är det & ha det bra.
…och det är ju lite lustigt att en del ser det som sin livsuupgift att sudda ut normer, medan andra tycker att det är livsviktigt att ha kvar dem.
Det finns inget som är så livsnära som skapandet. När vi inte använder intellektet utan bara lever ut. Att leva är att skapa.
Vackert sagt, Lina.
Du har helt rätt: ofta fokuserar vi mer på vad vi inte har än vad vi faktiskt har och hur vi kan utgå ifrån detta. Att försöka passa in sig själv i någon annans mall är bara dumt, även om man lätt omedvetet försöker göra det (inte bara som konstnär, utan som person i samhället, med all den framgångs- och utseendefokusering som råder). Ifall man nödvändigtvis känner att man behöver en mall, så räcker det med ens egna önskemål om hur denna ska se ut. Inte alla andras.
Instämmer till fullo
Det är ju inte lätt att göra sig oberoende av normer som finns men vi kan i alla fall fråga oss om de är något vi behöver och vill ha eller kan skippa till förmån för något som passar oss bättre.
för egen del tror jag att jag är lite splittrad.. i målandet är jag bara.. närvarande.. skapande.. men i livet finns en massa måsten, en massa ansvar.
Det finns e n bra bok som jag brukar bläddra i ”Vad är konst?” av Ernst Billgren. http://www.bokia.se/bok/9789197668064/vad-ar-konst-ernst-billgren/
Den kanske kan ge några svar.. billig är den också.
Bra att du tipsar om den. Jag har den med. Och den är ett bra exempel på att inte behöva vara norm. Det som sägs där bryter mot många traddnormer. Ändå tycker jag inte lika alls om allt som sägs men det är bra att man får tänka till.
nej man får ju ta den med en nypa salt, men som sagt, den får en att tänka till.
Ja. Som 90. Är det möjligt att vara samtidskonstnär och måla? Kort svar: Nej, men det är värt ett försök.