Först slutade jag sura. Sedan slutade jag vara besviken. Insikten att en avbokad resa endast är en avbokad resa spred sig under dagen från hjärnkontorets förnuftighetsrum till de mera svårmanövrerade känsloskrymslena i kroppen.
Det var en dag då jag fick oväntat god draghjälp från min omgivning. En lång rad människor hjälpte mig att gå från – till +. Vissa förstod situationen och uppmuntrade mig öppet, andra var helt omedvetna om vad de gjorde för mig. De bara var de personligheter de är. På olika sätt bidrog de alla till att jag blev otålig i mitt minus-läge. De fick mig att skratta och till att höja blicken.
Kvar finns ett stråk av sorg för att jag missar hästarna och återseendets glädje med Pryor Mountains. Jag kan inte klippa min längtan till de +1000 hästarna jag skulle ha fått se dundra fram genom landskapet, som jag somnar med på näthinnan om kvällarna. Kanske kan den längtan leda till något positivt? Driva fram andra lösningar? Att vi inte någonsin kommer att kunna göra just den planerade resan är ett faktum. Men – det kan så klart bli andra resor. Och målarprojektet om vildhästarna tänker jag genomföra i vilket fall som helst.
Dagen avslutades med ett vackert inramat styrelsemöte i föreningen Lidingökonstnärer. Den här gången var vi hos Tommy Hedlund på Duvholmen, utanför Lidingö. Inför havet. På glasverandan. Kvällen igenom med levande ljus.
Där någonstans sveptes det sista mörka ur sinnet.
”Att vi inte någonsin kommer att kunna göra just den planerade resan är ett faktum.” Är det sant, att det aldrig kommer att gå, undrar jag? Hur kan du veta det?
Hej Eva, Nej, vi kan nog inte göra just denna resa vid annat tillfälle. Vi har planerat länge för att få allt att klaffa. Att driva hästar är inget man gör vilken vecka som helst. Man ska vara vältränad med mycket ridning i kroppen. Projektet med vildhästarna är nu. Jag ska ställa ut nästa sommar. Vi har inte många chanser att vara borta så länge som tänkt, mm mm. Men vi kan göra delar av resan. Och det kommer vi förhoppningsvis att göra inom ett år i alla fall.
Jag blir verkligen bestört att höra att din resa inte blir av. Men jag vill inte få dig att backa tillbaka i sorgen att inte få åka. Så jag vill uppmuntra dig att hitta på något annat. Du har tydligen en massa tid nu. Det har man inte ofta. Känn efter vad du allra helst vill göra av den. Och gör det. Kram
Hej Kerstin, tack så mycket för din omtanke. Du behöver dock inte vara orolig. Det är verkligt tråkigt med resan men jag ska nog gå vidare med andra bra saker. Precis som du du säger.