Det är lätt att öppna munnen eller trycka på tangenterna och kritisera någon. Såga vid fotknölarna. På olika sätt rata en person eller det som hon/han har skapat. Vi ser ett sådant drag överlag i samhället och vi upplever det inom konsten. Saklig och berättigad kritik är en sak. Den är befogad och för framåt. Men allt det andra! Många gånger berättar sågningar mer om den som kritiserar än om den som blir offret. Ändå tvingas någon ta emot …
Man har så klart rätt att inte tycka om eller att anse något vara dåligt. Jag är själv kräsen när det gäller konst. Ser inte mycket som får mig att gå igång. Man kan så klart strunta i att bry sig men jag tycker att det ligger ett ansvar i hur vi förhåller oss.
Nästa gång jag vill uttala något negativt om en annan människas verk ska jag tänka mig för. Tydligt ta avstånd om det är viktigt att göra det. Annars fundera på om jag alls behöver säga något. Och om jag väljer att göra det – tänka på varför och för vem jag öppnar munnen.
Hur tänker du i den här frågan?
Jag har inte märkt att du har sågat någon alls, men nu blir jag nyfiken på vem det handlar om;).
Det är klart att alla växer av positiv kritik. Jämför med improvisationsteater som bygger på positiva impulser om man svarar nej på en impuls dör hela idén… Att ge negativ kritik kan ändå vara nödvändigt för att den kritiserade ska t.ex kunna utföra en ”kill your darling”.
Kritik är bra och viktig men jag tycker vi häver ur oss negativa saker för obetänkt. Jag har nog inte sågat någon i bloggen men tycker visst att ganska lite är riktigt bra. Började fundera på detta för att jag själv fick erfara hur det känns i det lilla när maken tyckte jag målat som en 5-åring. Det var nyttigt. Han menade inget illa. Han är min störste supporter. Ändå kändes det. (I efterhand ser jag det mer som en komplimang.)
Glömde säga att jag har stort utbyte av det du förmedlar i din blogg. Tack.
Man måste ha fått kritik innan man kan ge. För att kunna få krävs att man har gjort ngt. Det är ändå bättre att få den kritiken du fick från maken din än att höra likgiltig ”va bra”. Fast det känns alltid skönt att höra vadbraandet när det kommer från rätt håll och i rätt tid. Om man ska hitta ngt positivt med sågningar, så ger dom i bästa fall nya fräsha grenar.
Viktigt ämne du tar upp. Konstupplevelser är subjektiva men klart att vi bör ge akt på och vara varsam med hur vi förmedlar dem. Men apropå makens kommentar så är det ändå positivt, han är ärlig och säger vad han tycker. Du kan lita på att han inte säger något bara för att göra dig till lags.
Jag håller med dig i allt, Ilkka. Och makens kritik var en baggis i sammanhanget. Marianne: Håller med dig också. Om någon är till lags så är det bara socker för egot en kort stund.
Tycker för det mesta om kritik. Positiv som negativ. Men ibland blixtrar det till i humörskupan om någon som inte tidigare yppat sig om någonting jag skapat plötsligt blärper ur sig något okonstruktivt och enfaldigt om något som egentligen inte hör till min konst.
Kritik ÄR ett viktigt ämne. Tänk om det skulle bli ett program a´la IDOL om konst. Alla dessa känsliga själar som kanske bara målar på sitt vis.. annorlunda.. men för den delen inte fel.
Tycker nog ändå att de flesta konstnärer jag känner är sina egna största kritiker. Jag försöker göra tvärsom. Inte vara så kritisk mot mig själv. Det är jag i så mycket annat, varför då också i konsten. Det är min lekplats, mitt tidsfördriv, min oas från det vardagliga lunket. Det är där jag trivs allra bäst, då ska jag också vara snäll mot mig själv där. Men nu kanske jag kom från ämnet. Det där handlar väl mer om självkritisism.. hm. Tillbaka.
Du tolkade din mans kritik på rätt sätt till slut. Att du målar som en femåring. Vem vill inte kunna göra det. Ohämmat. Det vill jag iaf.
Ps: man lär av kritik, om man tar sig tid att orka tolka det. Men det kan ta tid innan man förstår. Det kan ta år.
Hans: Tack. Det är insiktsfullt och bra det du säger. Har tidigare skrivit en del om den inre kritiken som vi som konstnärer har. Borde ganska lätt gå att hitta under kategorierna Förhållningssätt och Processen att skapa, för den som är intresserad. Nu ska jag iväg och rida.