Du vet hur det är – vi har våra vanor. Sanningen är den att hur öppna och förändringsbenägna vi än anser oss vara, så är vi i mångt och mycket riktiga vanedjur. Och allt sitter i skallen.
Jag tänker därför se över den egna möbleringen där uppe vad gäller förhållningssättet till mitt måleri och skapande. Helgens mässbesök gav ett överflöd av intryck och uttryck. Hemma igen med katalogerna i hand kan jag summera intrycken och konstatera två saker:
1. Jag vill inte byta ut mitt "möblemang". Jag har allt jag behöver.
2. Lite ommöblering skulle däremot inte skada. När tiden går vänjer man sig vid att det ska vara på ett visst sätt. Grejor slängs inte som gärna skulle få slängas utan man öser snarare på med pryttlar. Det blir sällan tillfälle att lyfta blicken för att se hur det viktigaste man har bäst kan komma till sin rätt.
Idag ska jag vara min egen inredningsarkitekt. Försöka göra mig fri från vanor som kan hämma och se hur jag vill ha det möblerat framöver. Jag vet redan nu att jag kan vara djärvare och att mera space står högt på listan.
Inte mera utrymme i studion alltså utan mera space i skallen.
lättare sagt än gjort :)
Jag tycker ändå att jag kommer ganska lindrigt undan som inte behöver göra några möbelköp alls. Tänk om jag hade kommit på att jag borde byta ut rubbet.
Det låter som att du har nåt på gång.
Jag har väl för det mesta något på gång. Dock inga häftiga, dramatiska saker just nu. Mer hur jag jobbar med konsten & hur jag kan förbättra det.
Spännande och härligt, väcker tankar hos mig med, hmmm….:)
Bra så & tack för senast!