Nu tycker du antagligen att jag är förmäten men jag vågar påstå att jag hade ett genombrott igår. Utan buller och bång. Utan någon som helst föraning. Och ingen annan märkte någonting av det än jag.
Det handlar om måleriet. Jag hade packat ihop för dagen och skulle precis släcka i studion. Men kom att ändra mig. Spände upp tre dukar som jag har haft liggande. Gick på dem utan någon direkt plan annat än att NU ska jag ta dessa tre vidare. Jag kände med ens att jag kunde det och att det fungerade hela vägen. Alla tre fick sig en omgång. Någonstans i den gröna himlen ovanför blått vatten och några hästar uppnådde jag det jag länge har strävat efter i mitt uttryck.
Jag hann tänka att nu kan jag dö. Men det vore naturligtvis väldigt dumt. Nu när jag äntligen kan börja måla som jag vill.
Vilket härligt inlägg! Jag blir så glad för din skull. Hoppas att det fortsätter idag!
Trevligt, stort grattis!
Tack ska ni ha! Visst är det lite saligt när man äntligen kommer upp på ett nytt trappsteg?
Oja, man svävar på moln ett tag. Det känns ungefär som att vara sådär fånigt nyförälskad (sådär känner jag inför mitt senaste projekt, som om jag kommit upp en nivå och bara njuter av lyckoruset).
Så kan det vara. Själv har jag inte riktigt de känslorna i samband med måleriet längre. Är rätt krass. Men idag lite salig.(och var du glad över ditt projekt och att det går bra!)
Härligt! Tänk att det är så att plötsligt så kommer man vidare Det gäller att streta på
Ja, och till saken hör att en del av det som blivit producerat under ”stret-perioden” nu ser rätt bra ut. (= har ett existensberättigande i alla fall)