Det mesta klär sig i vinterskrud. På baksidan av vårt hus finns några grejer som påminner om äventyr långt borta, i en annan värld. Malplacerade i en Stockholmsförort, måhända, men anpassade till juletid de också med snötäcke och vita färger. De viskar, trots kylan, om barndomens vilda västern-historier och om vuxenlivets förverkligande av präriedrömmarna.
Vi kastar ett öga på dem mellan arbetsuppgifter och julbestyr.
Och vet.
Allt har sin tid.
Är kokraniet riktigt?
Joo. Upphittat under ritt i Montana och därefter sällskap hela vägen hem.